BLOGGFLYTT TILL SEVENDAYS!

Oj, jag har tydligen glömt att skriva här att jag har flyttat till Sevendays. Så välkomna HIT om ni vill fortsätta följa vår vardag!

Sömntutan

Sitter här i sängen och ligger brevid en orolig Luka, som somnar men vaknar efter några minuter. Kvällarna ser ganska lika för oss med vår fem veckors gamla baby, som gärna tankar mjölk från kl. 18 tills han tar natten mellan kl. 22-0. Magknip verkar han också ha och vill gärna vara i famnen kvällstid men stilla får man inte vara. Annars har han idag sovit hela dagen i princip, visst har han ätit och varit vaken men största delen har han sovit. Mera än vanligt, så jag väntar "ivrigt" på hurudan natt vi har framför oss. Man kan ju alltid hoppas på det bästa, annars så får jag trösta mig med att jag har tränat halva graviditeten på att vaka. Så inget nytt för mig, och hellre så här att ha en baby som sällskap -  och inte illamående, halsbränna och sprängd pissblåsa. 

Medeltida dagar 2016

Efter en skön sovmorgon till kl. 9 stack vi hela familjen till Medeltida dagarna som var på gång idag här i stan. Med oss hade vi klart familjen som vi umgås mest med. Ifjol var vi första gången och tittade på Medeltida dagarna, så kanske det här blir en ny tradition. Riktigt kul med evenemang där man träffar på mera och mindre bekanta. I år orkade Liam titta en hel minut  på tornerspeluppvisningen, så vi gick främst runt på området. Luka valde igen att sova igenom hela  förmiddagen, så han missade all happening. Från marknaden köpte vi endast morötter, men där skulle nog ha funnits metrilaku, rieska och plättar som skulle ha varit helt okej. Kanske nästa år satsar vi på det. Hur som helst var det trevligt lördagsprogram. 

Lördagens lästips

Och så fortsätter vi med Lindas tipshörna. Läste det här blogginlägget igår som är skriven av Rosanna Kulju (Miss Helsinki 2015) och blev så rörd av det. Jag har aldrig tidigare läst hennes blogg utan råkade se på Facebook blogginlägget då en kompis likeat det. Fint skrivet, men så sorgligt. LÄS!

Kvällens recept

Kyckling med bacon och penne

• 400 g kycklingfilé 
• 1 gul lök
• 2-3 vitlöksklyftor 
• 100 g champinjoner 
• 1 förpackning med bacon 
• 1 förpackning krossade tomater 
• 1-2 tsk torkad oregano 
• 2 dl lätt crème fraîchepasta penne
  
  Close

  Bra att veta när du ändrar antalet portioner

  Detta recept är gjort för 4 portioner. När du ändrar antalet portioner så ändras också mängden i ingredienserna. I vissa fall kan detta resultera i att tillagningstiden behöver justeras.
  1. Strimla kycklingfiléerna, skala och skiva lök och pressa vitlök, skiva champinjonerna.
  2. Tärna baconet och stek det, varefter låt det rinna av på hushållspapper.
  3. Fräs kyckling, lök, vitlök och champinjoner i olja utan att det får färg. Krydda med salt och peppar. Tillsätt krossade tomater och oregano. Låt puttra ca 10 minuter. 
  4. Rör ner crème fraiche. Smaka av med salt och peppar. Låt sjuda ytterligare i ett par minuter.
  5. Strö över bacon och servera med penne.
  
  
  
  
  Enkelt men så gott, och det var första gången jag testade denna recept. Och det bästa av allt är att det tar inte länge att tillreda. I veckan blev Thomas plötsligt sugen på en god pastarätt och det här receptet var det första jag hittade - och det var succé! Kommer absolut att laga den flera gånger.

Ensamma hemma

Idag har jag och Luka varit ensamma hemma, då Liam återvände tillbaka till dagis efter en 3 månaders långt sommarlov. Och som Liam har väntat på dagis, redan för två veckor sedan har han haft nedräkning och igårmorse blev han så besviken att det var dagisdag först följande dag. Är klart så skönt att han trivs i dagis och det är faktiskt inte så konstigt för Trivselvrån är så bra dagis med egen köksa och härliga och förstående "tanter". 

Jag hade planerat in att ta en lång vagnpromenad medan Liam var i dagis, men det regnade hela förmiddagen så fick istället hållas inomhus. Jag är en person som njuter av att göra hemsysslor, ni vet städa, tvätta kläder och PLOCKA. Påbörjar och avslutar alla dagar med att plocka, och plockar där emellan också. Kanske ni tror att jag gör inget annat än plockar, men ni kan vara lugna för jag gör nog annat också. Speciellt nu då jag är hemma njuter jag av att få pynja på här hemma - och idag hade jag all tid i världen då Luka valde att sova bort den regniga förmiddagen. 

Liam hade en kort dag idag, så vi stack senare på en promenad då solen valde att komma fram till eftermiddagen. Det är så skönt nu då Liam lärt sig att cykla utan stödhjul, så vi kan gå riktigt långa promenader utan att han blir trött. Precis vad jag hade drömt om under graviditeten, att få gå på vagnpromenader med en cyklande Liam bredvid. Luka valde att sova länge efter att vi kom hem, så jag hann laga fredagspasta i all lugn och ro - ibland har man tur. Men Luka har en tendens att alltid vakna när jag sätter mig vid köksbordet, och ikväll var det inget undantag. Haha. 

Nu är det fredagsmys som kallar! 

Dagens sällskap och dagens sömntuta.

Ett halvt år sedan olyckan

Började skriva det här inlägget igårkväll, men det känns ännu lite halvfärdigt. Svårt att få med alla känslor och tankar kring allt det som hänt. Kanske för att allt hände så plötsligt och utan minsta förvarning. Måndagen den 22.2.2016 finns ännu i färskt minne, fastän det är redan ett halvt år sedan Thomas var med om en allvarlig arbetsolycka i sitt brandmansjobb. Allting är relativt, men ett halvt år kan både kännas som kort och långt i vårt fall. Kort tanke på hur bra Thomas har repat sig men långt tanke på vad som allt som hänt sedan dess. Alla sjukhusvistelser är bakom, vi har gift oss, vi har fått barn och Thomas har återgått tillbaka på jobb (inte dock brandmansjobb).  Att livet kan förändras så under ett halvt år. 

Att vara hemma tillsammans i ett halvt år, varav största delen har vi båda varit sjuklediga - är kanske inte den bästa förutsättningen för ett harmoniskt och fridfullt familjeliv. Men i vårt fall har det fungerat och tillvaron har efter allt varit riktigt lugnt. Vårt förhållande är starkare än någonsin och tacksamheten finner fortfarande sig dagligen. Ifall ni funderar varför jag vill "skryta" med det att vi har det bra, är nog anledningen bara för att visa att efter alla motgångar blir man starkare. Starkare fastän man aldrig då i stunden skulle kunna tro det. En känsla av att man faktiskt klarar av motgångar med hjälp av andra. 

Efter ett halvt år kan jag ändå se så många positiva saker efter en bedrövlig olycka som hände. Positiva förändringar både hos mig och Thomas, om hur vi förhåller oss till livet i överlag. Om att vara tacksam över det man har och inte alla gånger klaga på vardagliga ting. Visst har olyckan förändrat oss som personer och hur vi ser på livet, och livet känns skörare än någonsin. Äntligen kan jag ärligt säga att jag vågar leva nuet men ändå se positivt framemot och planera framtiden. För på våren kunde jag leva timme, för timme och dag för dag - varken kunde eller orkade tänka på följande dag. 

Det som jag har stött på flera gånger här under den här tiden är att människor känner sig i vissa fall besvärade över att "klaga" över sin egen livssituation. Kommentarer som "men ni har ju haft de så jobbigt" "vi har ju inte alls haft de lika tungt som ni men.." osv. MEN vet ni, allting är så relativt och man skall aldrig aldrig aldrig jämföra sin livsituation med någon annans. Och jag skulle aldrig tänka på det sättet, att vi har haft de mycke tyngre än andra. Alla har vi våra egna motgångar och sorger. Och oftast är det ju så att man förstår först att vara tacksam när man är nära att mista något, eller blir påmind om det. Lättande på ett sätt, eftersom annars skulle vi ju alla konstant leva i ett orosmoln över vad som kan hända. 

HÄR kan ni läsa om det som hände, skrivet från min synvinkel. Varje gång jag läser detta inlägg bränner tårarna bakom ögonlocken. Att det kan fortfarande kännas som om det hände igår och kommer så ihåg alla känslor som den måndagen medförde. Tacka vet jag att vi har redan kommit så här långt. Och tacksamma är vi fortfarande för all den fina hjälp och det oerhört fina stöd vi fick under den tunga våren. Är fortfarande så förundrad av alla ni/de som hjälpt oss - och känns fint att veta att det finns så många som bryr sig!

De viktigaste i mitt liv.

Dopförberedelser

Redan då vi kom hem från BB började jag på med att planera det kommande dopet. Dopet kommer att hållas lördagen 1.10.2016 hemma hos oss, och jag är nu redan så ivrig att börja ställa till fest. Gästlistan är klar, dopprästen är bokad, faddrarna är valda och tårtan är beställd. Det som är ännu fattas är klädsel för allas del och diverse "tillbehör" som behövs för själva dopet - med andra ord dopbord, dopfunt, ljus och ljusstake och en vit duk att torka Lukas huvud med. Liams dop höll vi hos svärmor och hennes man, och då var det faktiskt skönt att få ha dopet hos någon annan - men nu känns det riktigt rätt att få ha det hemma i vårt egna hem. 

Lukas faddrar kommer att vara min storasyster Lotta och hennes sambo Patrick samt Thomas bror Chrisu och hans fru Heidi. Det var inget oklart om att välja faddrar åt Luka. Och jag skulle aldrig ha kunnat bestämma mig ifall vi skulle ha valt nån av våra vänner. Luka skulle i det fallet ha haft  ungefär 10 faddrar. Om faddrarna var självklara val, så är menyn inte ännu på klart. Så kom gärna med tips på vad man skulle kunna bjuda på. Har nu preliminärt funderat på pastasallad, batong, smörgåstårta, frukter, prinsesstårta, macarons, muffins, men de lär ännu ändras på. Vi får ju inte heller glömma diverse prydnadsgrejer som jag vill ha, ni vet pompoms och sånt.

Och så lite minnen från Liams dop 29.4.2012. En kommentar: oj vad vi ser unga ut!

Huvudpersonen i fråga är inte så måttligt intresserad av att planera dop #booring

1 månad!

Idag blev den här lillbusaren en månad gammal. Han som är ganska allvarlig i sin min, men har några enstaka gånger bjudit på urgulliga leenden. Här en natt då han vakade (åt och sket) i två timmar och jag var ganska så trött och ville bara sova - så bjöd Luka på världens sötaste leenden, och så orkade jag igen kämpa emot tröttheten. Han tycker så om att följa med vad storebror Liam gör, och Liam sköter (hjälper till) gärna Luka. Underbart att få vara syskon.

HÄR kan ni läsa om då Liam var en månad gammal. Jag skulle ha kunnat skriva precis samma sak om Luka, så lika men ändå så olika. 

Parkhäng

Förmiddagen spenderades i parken med Liam och en sovande Luka i vagnen. Alltså vilket underbart höstväder de var, solen gassade på men ändå så frisk och fräsch luft. Jag skulle vara en riktig höstmänniska ifall vädret vore alltid så här fint. Vågade första gången ta Liam med på sin vanliga cykel, han lärde sig att cykla förra veckan - annars har jag alltid honom på sin Puky-sparkcykel. Konstigt nog cyklade han lugnt och stannade varje gång jag bad honom att göra det. Det gjorde han inte igårkväll då vi va på promenad hela familjen, utan då gasade han bara på och glömde stanna ibland. Efter parkhäng tog vi en cykeltur då Luka satsade på att sova. 

Väl hemma hann jag laga i all ro lunch medan Luka fortsatte sova. Liam däremot stannade ute och tittade länge på skördetröskan som var på åkern bredvid grannhuset. Han skulle ha säkert stått där halva dan om inte maten skulle ha varit klart. En skön förmiddag med andra ord. Det är helt klart bäst för mig och mitt sinne, att jag slipper ut redan på förmiddagen med Luka och Liam. Det blir en bra start på dagen med andra ord.