Vardagen fortsatte inte alls som jag tänkte mig när jag skrev senaste inlägg. Bara en timme senare fick jag ett samtal som vände livet upp och ner. Att få höra att ens sambon ligger på sjukhus pga. brännskador och skall intas på intensiven är inte det lättaste att smälta. Jag skall snart skriva mera om allt som hänt, kanske är det ett sätt att bearbeta allt som skett. Tacksam är jag hur som helst, och nästa vecka har vi kanske sambon hemma igen. Och sambon kommer att bli bra fastän tid och tålamod krävs.
Men först vill jag fråga att vem är ni som tittar in här i bloggen? Fastän jag är väldigt urusel på att uppdatera.
