I'm ready

Nu är jag beredd på en ny vecka tack vare denna helg. Lördagkväll spenderade vi på teater "Luolamies" (Grottmannen) som handlade om kvinnors och mäns olikheter. Så rolig och man fick skratta en massa. Efter teatern stack vi direkt hem och slängde oss i soffan med godis och True Blood på datorn.

Liam var som sagt hos sin farbror över natten, så vi fick ta en sovmorgon imorse. Eller åtta var vi nog ändå uppe. Morgonen inleddes med en långpromenad och efter det blev det att städa undan vintern. Vid lunch stack vi och hämta Liam - eller där hängde vi ett par timmar. Och allt hade ju gått bra och Liam hade nog inte ens märkt att vi varit borta.

En slapp men ändå produktiv helg. Dessutom har jag hunnit tvätta fönstren och fixat till gården idag. Så imorgon skall blommor planteras och vappenmenun planeras. Och en kort atbetsvecka inleds imorgon.

Godmorgon lördag.

En halv timme har vi försökt mysa här i sängen, men Liam hittar alltid någo intressantare. Så nu är det upp och hoppa, morgongröt, morgonsysslor och så blir det att fara ut en sväng. Trevlig lördag!

Välkommen helg

Efter 3,5 dag jobb och 1,5 dag gradu workshops känns det så otroligt skönt med helg. Dessutom kan jag med gott samvete slänga mig på soffan då vi veckostädat klart. Barnet och hunden sover, sambon är och tränar och jag njuter av tystnaden.

Denna helg innebär trevliga saker. Imorgon får vi fira svärmor och på kvällen blir de teater med fina M&T. Och kanske ett vin glas efter det.. Liam skall natten till kusin Sofias så hello sovmorgon på söndag.

Lande Liam

I helgen när vi var hemma i Kokkola fick Liam för första gången se på nära håll en traktor, eller tom två stycken på en gång. Han var så fascinerad, och nöjd över att få sitta i traktorn med moffa. 

Vi passade också på att hjälpa mina föräldrar med vedarbete, och det var tungt men så otrolig bra terapi för själen. Bara kasta in ved i en lada och se arbetets resultat. Så skönt med lite annat "arbete".

Och på tal om annat, vad skulle man göra utan kurakläder (regnkläder)? 

Snällt

Idag när vårt arbetsplatsmöte skulle börjakommer en av mina fina arbetskompisar in med en blombukett. Jag tänker direkt att har jag missat någons födelsedag. Sedan riktas buketten till mig - ah vi har förlovat oss. Så snällt och omtänksamt av dem. Det förgyllde dagen!

Att njuta för fullt

Jag har fått en ny favoritårstid, våren - det är ju bara för skönt med ljusa morgnar och speciellt ljusa kvällar. Dessutom tackar jag inte nej till sol och plusgrader. Jag tycker också att allt känns så om det skulle löpa smidigare än vanligt.

Bakom hos har vi en programrik helg hemhemma i Kokkola. Och jag tror också att jag plötsligt fått en till favoritstad, tätt efter soliga Vasa. Jopp, Kokkola visade sin bättre sida i helgen.

(Lotta, jag tänkte på dig när jag sku börja sova - du & jag i kvällssolen, haha)

Häng hos min mummu/mormor

Imorse kom till min mummu och här har vi varit hela dagen. Vi har lekt utomhus och tacka vet kurakläder! Ätit så god lunch, sovit päikkäre och promenerat. Och nu leks det med bilar. Ännu lite middag i magen så börjar vi småningom åka hem till mina parents.

I Kokkola

Ikväll anlände vi hem till mina föräldrar och här stannar vi till söndag. Jag välkomnar mammas och mummus goda mat, promenader, kortspel, kompishäng, gymnastikfest och chill. Så nu vet ni vad jag sysslar i helgen.

Kärlekspost

Idag då jag kom hem från jobbet hittade jag ett paket i vår postlåda. Min snälla storasyster med sambo hade skickat en förlovningspresent! Så fin och bra kokbok och så fint kort. Tack tack tack.

Och så var dagen slut

Denna vecka inleddes med en cykeltur i MOTvind och regn från alla håll. Jag kom lyckligt fram till jobbet tack vare min skyddsutrustning. Jobbade bara till kl. 14 idag så dagen gick snabbt. Att cykla sedan till frissan efter jobbet gick smidigt i medvind. Vid frissan fick jag njuta av huvudmassage och av att håret blev 10 cm kortare (alltså hur långt hår har jag riktigt haft?). Rekommenderar förresten urtrevlig Anna vid Trendy! Gick hos henne före jag blev gravid och var lika nöjd då som nu.

Efter att Liam, som blivit sig själv igen, somnade för natten passade jag på att baka semlor och kärleksmums. Så enkelt och gott! För det är ju bara för gott med färska semlor med riktig smör och ost. Nu är jag mätt i magen och skall försöka sova.

Cykelpremiär för Liam

Igårvkäll stack vi på cykelpremiär. Ni ser väl hur glad Liam är - han var faktiskt nog på lite på bättre humör, men man kan ju inte förvänta sig att han skall vara på toppen när han har tandsprickning på g, förkylning och en mamma som förbjuder honom att dyka i vattenpölar. 

Vi köpte cykelstolen från Prisma, och enligt sambon är det enkel att flytta från hans cykel till min. Dyr var den inte heller och Liam verkade trivas. Han började klart gråta när cykeln stannade och han måste komma in och äta kvällsgröten.

Det är inte alltid lätt - men nu har vi i alla fall ett snabbare färdmedel att färdas med till dagis (förutom bilen då..).

Bildbomd från villahelgen.

På fredagkväll stack vi till Replot villan tillsammans med vår guddotter och hennes fina föräldrar. En så avkopplande och skön helg i perfekt sällskap. Så roligt att se att Liam och vår guddotter Myra som är 9 månader har börjat leka med varandra. Helgen bestod av god mat, mycket sömn, frisk luft, regn och solsken, kortspel och skratt. 

Vi kom hem idag på eftermiddagen - och alltid lika skönt att få komma hemma och städa upp huset, tvätta kläder och bada. Men det här måste vi verkligen ta på nytt ifall villaägarna ger tillåtelse. Tack fammu och Antti för att vi fick vara där i helgen! (Och jo, Elin skrev i gästboken, hehe!)

Jag konstaterar

Här med konstaterar jag att tiden räcker helt enkelt inte till. Det där med att kombinera småbarnsliv, arbete och studier var väldigt optimistisk av mig, men det skall gå. Men därför får bloggen lida och ni som orkar hänga kvar här får lov att stå ut. Tack.

Cykelpremiär

Förra veckan fixade sambon min cykel och vägarna började bli bara, så det var dags att cykla till jobbet.  Jag försökte ju för en tid sedan att promenera till jobbet, men det gjorde jag bara en gång. Att promenera 40 minuter på morgonen till jobbet var bara skönt, men att starta kl. 15-16 från jobbet och vet att man är hemma först efter 40 minuter var inte jätte hejsan. 

Så idag cyklade jag för första gången, och 4 km tar ju inte länge att cykla. Jag måste bara medge att jag är en ganska osäker som cyklare och blir livrädd om det är gropigt med is. Haha. Men jag kom fram till jobbet och det var så skönt att cykla förrän morgonrusningen var på gång. Hem kom jag också fastän det var en aning motvind. 

Jag var faktiskt igårkväll och smygträna, för det är faktiskt så att jag har inte cyklat sedan.. ja, jag kommer inte ens ihåg. Alltså under graviditeten cyklade jag inte, och förra året gick jag ju till alla platser med barnvagn. Så det var nog på tiden att börja cykla. Nu får jag vardagsmotion, frisk luft och sparar bensinpengar. Helt okej.

2.4.2013

Förra veckas tisdag fick jag komma hem till detta. Fastän vi under påskhelgen pratat om bröllop och sådant, så kom förlovningen ändå som en överraskning. En väldigt trevlig sådan. Visst, vi har varit tillsammans snart i 5 år och har barn tillsammans, men jag är ju en sån kvinna som tycker att förlovning är ändå speciellt. Och jag visste inte att min sambo kunde vara romantisk, hehe - eller han brukar vara det på sitt sätt. 

Lyckligt förlovade är vi ännu i alla fall. I och med att vi fick barn har det blivit sämre med tumistiden, som säkert många kan hålla med om. Den tiden kommer nog, och alltid kan bara ordna så att man får lite tid på två.

Chillbaby

Liam är på bättringsväg, men han har fortfarande stegring/feber. Och dessutom kastar han upp en gång per natt - men inte annars, så konstigt?! Nå hur som helst har han varit chillaste babyn i hela stan. Helst vill han ligga på soffan och titta på tv-reklam, eller så kan man ju också äta knackkorv medan man slappar i soffan. 

Det enda positiva med att Liam är sjuk är att han sover sin dagsvila med mig på soffan - och det är så mysigt. Idag har vi mellan varven vårstädat lådor med Liam och luggit på soffan och tittat på videosnuttar från då Liam var spädis. ÅH!

Fortfarande frisk

Jag är frisk, i alla fall ännu. Sambon fick magsjuka igårkväll och min mamma hade tydligen också fått det idag. En ganska kaos natt var det, med ett x antal klädombyte för mr. Liam. Idag har han som tur varit bättre och ätit lite grann. Nöjd har han varit så länge han fått ha tutten, pupun och fått vara i min famn.

Tack och lov fick hunden följa med svärmor till villan, så en mindre att ta hand om. Men att det tar på krafterna att ta hand om två sjuklingar - hoppas bara att jag hålls på benen.

Slö är ordet

Igårkväll börja Liam kasta upp och har nu magsjuka och feber - och förkyld är ju han hela tiden. Det blev en orolig natt så jag fick lov att skippa dagens föreläsning som jag skulle hålla. Istället blev det en tur till läkaren för att utesluta öroninflammation. Och det hade han inte, men något i öronen var det. Skönt ändå att slippa antibiotikan.

Efter läkarturen somnade vi i hela tre timmar och då var klockan plötsligt halv två. Godmorgon bara. Och nu sover Liam igen och jag ligger i sängen och slöar. Kanske det är onödigt att ens börja få igång den här dagen. Seg och slö är det vad jag är. Kanske en promenad och kall dusch skulle hjälpa? Om man sku orka vara så aktiv, haha.

Något positivt med att ha en sjukling här hemma är att han har mera ro att sitta i famnen och mysa, plus att han vill bläddra i böcker i lugn och ro.

Cykelbarnstol

Någon av er har säkert erfarenhet av att cykla med en ettåring? Så berätta mig era tips angående cykelbarnstol och varför inte om cykelkärra? 

Vägarna börjar bli bara och sambon har fixat min cykel, så nu är det att börja cykla till jobbet. Och varför inte föra Liam med cykel till dagis. Praktiskt skulle det vara med en cykelkärra, men jag tror det blir cykelbarnstol för vår del.

Inte en helt vanlig tisdag

Jag kommer hem efter jobbet och framför mig ser jag alla tre män i mitt liv. Hunden är ivrig, Liam tuggar på en ros och sambon går ner på knä. Sambon frågar något i stil med ifall jag vill leva resten av mitt liv med honom och det ville jag minsann. Att det kan vara så känslosamt.

Och ringen, ah det är helt i min stil. Och sambon berättade att han gått igenom alla smyckesaffärer i stan för att hitta den perfekta för mig (och jag har ganska strikt smak..) men den passar mig perfekt och det känns så rätt. Röda rosor och skumppa på det kronar allt.

Några minuter hann vi i lyckoruset sitta och njuta av skumppa tills Liam börja gnälla. Och så var det tillbaka till vardagen. Men jag kräver inget annat, än en vanlig vardag med mina fina.

Behöver jag skriva att jag är enormt lycklig?

6-års kalas

 

I söndags var vi på kusin Sofias 6-års kalas. Vi fick äta en massa gott som fina Heidi hade bakat - hon hade lagat ostakaka med tre olika sorters choklad (här är en liknande kaka). Det var så gott så jag glömde fota allt det goda. 

Liam tycker så om sina kusiner Sofia och Santtu, och han ser verkligen upp till dem. Liam försöker alltid härma dem och göra samma saker som de. Som på födelsedagskalaset blåste Sofia en ballong och Liam ville ju klart göra samma sak. Så halva tiden var Liam underhållen av en ballong och andra halvan kämpade han för att få gå i trapporna. 

Ett fint kalas med fina människor.

I did it

Jag måste bara få skriva det här, att jag äntligen fått klart gjord min allra sista essä och kurs på magisterprogrammet i socialt arbete. Och det känns så skönt, eftersom jag har sedan januari kämpat med den. Och som mål hade jag att bli klar med den i januari, och nu är vi i april.. Jag fick ihop 15 sidor, och det räckte eftersom essän skulle vara 15-25 sidor långt. Jag skriver ALLTID minsta antalet sidor, för varför skriva längre ifall det inte behövs.

Nu är det bara att ta itu med gradun..

En gång busig alltid busig

Ni som känner Liam vet att han är väldigt, ska vi säga, levande - men det har väl aldrig varit dåligt att vara livsglad och fartfylld. Och dessutom skall småpojkar vara vilda och busiga. Nå, men Liam hittar på varje dag nya bus och just nu håller han på att kliva upp på fotpallen som vi har i hallen. Och anledningen till det är att han vill släcka av lampan och sätta på den igen osv osv osv. Att stå på en fotpall är kanske inte det smidigaste som en ettåring kan göra - en gång han jag med nöd och näppe fånga honom när han höll på att falla huvudet före i golvet. 

Det är det som är knepigt, att när vi upptäcker att han busar blir han bara ännu ivrigare, vilket ofta resulterar i att han faller för att han försöker springa iväg. Kan en liten vilding faktiskt tycka så mycket om att bli jagad? Varje morgon börjar vi med samma "rutin" - Liam springer till hundens vattenskål och bara slänger sig för att hinna en nanosekund plaska i vattnet och jag försöker hinna ifatt honom. Efteråt gapskrattar han eller gallskriker efter att han endera hunnit eller inte hunnit. 

Hur som helst gör han vår vardag mycket mera soligt. 

Paus

Jag tog en spontan med en så välbehövlig paus från allt som heter blogg. Och funderar lite ifall jag borde fortsätta med pausen, för det känns att det är ganska mycket på gång just nu. Får se får se! Men här har firat påsken för fullt trots att både jag och Liam är fortfarande förkylda. Jag är en aning bitter för att jag nästan bara varit inomhus och sovit långa dagsvilor tillsammans med hela familjen, men kanske var det här jag behövde och fått ny energi. 

En kul påsk med mycket program har det varit. Villaliv, mina föräldrar som övernattningsgäster, bastubadande, massor av skräpmat och gott, påskfest och igår kronades en trevlig helg med Liams kusins 6-års kalas. Mycket roligt och mycket sömn. 

För tillfället är jag ensam hemma (vilken lyx) och försöker skriva på min sista essä - har alltså inte ännu heller fått den klar. Men skall försöka mitt bästa idag. Resten av familjen är ute på isen och picknickar - och som ni förstår skulle jag ju INTE alls vara där med dem. Så hej så länge.

Vildingen med clownhår efter all bastubadande.