Sjukstugan som börjar se sitt slut

I lördags vaknade Liam från sin dagsvila med hög feber. Idag är den första feberfria dagen (än så länge). Så vår julafton blev lite annorlunda, Liam som varit på bra humör trots höga feber, var så gnällig och lessen. Så kl. 18:45 på julafton var vi till läkaren och Liam fick antibiotika för sin öroninflammation. Vi har sovit dåligt på nätterna och istället sovit bort dagen. 

Idag är det äntligen en mer normal dag. Liam är piggare och gladare. Jag har börjat anpassa mig till Kokkola livet. Och planerar det nya hälsosamma året (hahaha, varenda år samma sak..). Nu skall jag fortsätta läsa min nya bok - e helt fastklistrad!

Och så var man 28.

Tänk de, att jag är numera en tjugoåtta-åring. Dan före julafton firades min dag och jag fick en massa fint (tack alla inblandade). Jag tror att 28 är en riktigt bra ålder. Nästan 30 men inte ändå. 

Min snälla sambo hade köpt en så fin och välbehövlig present: 

På födiskvällen hann jag testa OBH Nordicas Hercules och den fick verkligen godkänt. Aldrig har det varit så lätt att baka. 

"Det blir nog bra"

Nu har vi (jag och Thomas) sovit första natten i "vår" nya lägenhet. Och för tillfället känns det riktigt bra. Igår på förmiddagen kom flyttlasset och nu börjar det likna ett hem. Visst fattas tavlor, gardiner och mattor på vissa ställen - men det hinner vi med. 

Igår hade vi besök av fina Kokkola människor som gjorde att det kändes riktigt bra (dom mutade oss med bullar, ostbågar o glass..). Men fredagen var så jobbig och jag grät halva dagen. Jag grät när jag åt det sista morgonmålet i VÅRT hem, jag grät när min Vasa bästis kom, jag grät när jag hämtade Liam från världens bästa dagis, jag grät när jag körde till Kokkola osv.. Är det månne normalt att gråta så här mycket av en självvald grej? Jag tror klart att tröttheten och utmattningen gjorde sitt och att jag inte enda gång tidigare gråtit för alla dessa avsked. Tur är Vasa nära! 

I 9 år har jag bott i Vasa där jag fått träffa en massa fina människor. Under dessa 9 år hann Vasa bli mitt hem. Men nu är det gamla hemstaden som för visa var den går för. Tur bor min familj och mina otroligt fina vänner här, som underlättar det mesta.

"Det blir nog bra"- är något jag intalar mig själv..

Jullunch

Idag stack vi med arbetskompisarna på Strampens jullunch. Alltså att det kan vara så gott. Mycket folk men allt löpte så smidigt. Jag åt så pass mycket förrätt att jag skippade varmrätten. Och klart för att orka äta av de gudomliga efterrätten. Så gott. Helt klart denna onsdags höjdpunkt efter alla avsked på jobbet. 

Och vad har vi gjort idag då? Jo packat..

Från kaos till helt okej.

På måndagkväll slog första paniken. "Vi kommer aldrig hinna packa och städa färdigt till nästa lördag". På måndagkväll gjorde jag inget annat än att jag försökte övertala mig att det kommer nog att lösa sig, som allt hittills. Igår efter en trevlig arbetsdag och lyckad graduhandledning satt jag igång projekt flytt 2 dagar före jul. Så igår höll vi på i många timmar och för mig gick det ju självklart lite i överstyr (som vanligt). Jag tänkte inte hinna gå och sova när jag hela tiden funderade vad jag ska göra näst. Nu känns det helt okej, fastän vi har en massa kvar. 

Två dagar kvar på jobbet. Ja, vad ska man säga. Jag borde väl vara redo, tror jag. Idag blir det hur som helst Strampen jullunch med arbetskompisarna. Och ikväll är det packandet som fortsätter. 

Dagens

Jag gör en "Linn" lista över dagen - skönt med andra som tänker för er, och så får man bara fylla på sitt eget flum. 

DAGENS VILL HA: mycket, och lite till. Jag vill ha en vit jul, köpa färdigt julklappar, flytta, fred på jorden osv. Men om jag måste välja dagens vill ha så är det nog nya kläder. Jag går dag ut och dag in med samma vakioplagg. Lite balans med det där fred på jorden.  

DAGENS KLÄDSEL: Ja men, det där samma gamla. Just nu svarta leggings och en stor tröja, såå oförväntat! Och ja, för att inte glömma det viktigaste - mina Aino-tofflor!

DAGENS HÄNDELSE: Tänkte börja gråta på jobbet idag, då jag tänkte tanken om att jag måste snart säga hejdå åt mina finfina arbetskompisar. Buhuu, nu börjar jag ju gråta. Kan man faktiskt ha så fina arbetskompisar som jag har?

DAGENS LÅT: Agnes Obel - Riverside en finfin favorit.

DAGENS PLANER: vakna, föra barnet till dagis, jobba, hämta barnet från dagis, äta, ha fint besök, duscha och nu till nästa Real Housewifes of Miami. 

DAGENS HURRA: Att vi får nycklarna till vår hyreslägenhet redan nu på lördag, vilket betyder att vi får gå dit och städa inför the big movingday 21.12.2013. DAGENS SJUKA: Att jag har ynka 6 arbetsdagar kvar!!!!!!!

DAGENS DROG: Choklad varvat med Real Housewives of Miami, Beverly Hills osv..

DAGENS ROLIGASTE: Att favorit-Lena kom och hälsa på oss och överlevde supervilda Liam och trötta morsan Linda.  Tack!

DAGENS FAVORIT: samma som dagens roligaste!

DAGENS KÖP: Inget. Men imorgon skall det handlas julklappar. 

DAGENS GODIS: Fazers (fastän jag faktiskt tänkte att den här dagens skulle jag klara mig utan godis och choko, but noo..).

DAGENS HUMÖR: Riktigt okej fastän trött - konstant trötthet hej!

DAGENS ORD:  Gradu - den som äter upp mig inifrån. SUCK!

Dagisfoto

Hur gulligt är det inte med dagisfoton? Vår mysgubbe!

Det här med att flytta

Just nu går min tid till att planera, angsta och förverkliga packandet. Imorse vaknade jag kl. 7 och hade världens graduångest. För att bota den ångesten började jag packa. Och det har vi gjort hela dagen lång, tur kom mina föräldrar till vår räddning. Småningom börjar delar av vårt hem vara nerpackade. I flyttlådor som kommer att packas upp nästa veckas lördag. I en annan stad, min gamla hemstad. Och ändå är det främst vemod som känns inuti just nu. Är ändå hundra på att det blir bra. Annars kan vi ju flytta tillbaka.  

Jag trodde inte att det skulle bli så här svårt. Att flytta "hem". 

Lilla jul

Idag har jag tänkt att vi skall riktigt mysa till det. Ni vet, pynta minijulgranen, äta risgrynsgröt, lyssna på julsånger och så ska Liam få ett paket idag. Här före borde jag bara orka föra tre ikea-kassar med loppisgrejer till loppiset. Och så borde väl resten av familjen vakna. Jag tror Liam har aldrig sovit så hör läbge - tydligen tar bastubadandet krafter.

Trevlig lillajul. Eller firar ni något sådant?

Sköna fredag

Sitter på soffan och njuter över att denna fredagskväll är just nu här. Bakom mig har jag en jobbdag bland flyttkaos. Hela dagen har jag väntat på ett telefonsamtal, som kom först kl. 14:30. Ett telefonsamtal där jag fick höra att jag fick det jobb jag ville ha. Inte en tjänst eftersom jag är inte ännu färdig från skolan. Nu har alla pusselbitar fallit på plats. Och skönt så (ignorerar så klart den kommande flytten och den oskrivna gradun). 

Ikväll har jag och Liam varit på tumis. Vi har fredagsstädat tillsammans (lite bråk om vem som skall dammsuga), badat bastu (länge!) och ätit vindruvor på soffan. En riktig skön kväll. Nu skall jag börja eller fortsätta prissätta loppisgrejer. För några dagar sedan satt jag i tre timmar och prissatt så vi hoppas det tar snabbare idag. 

Och paooan i huset är på 80-tals lillajulsfest. Kvällens sambo:

Lägenhet check!

Sitter i bussen påväg hem till Vasa. Nöjd över att vi i lördags hittade en lägenhet åt oss. Ett frontmannahus där vi hyr första våningen. Lägenheten är relativt nyrenoverad och bra storleksmässigt. En gård med bärbuskar, rabarber, potatisland och lekstuga hör också till hyran. Dessutom är det också nära centrum, vilket är bra och praktiskt. Enda minuset är att det finns bara ett litet rum åt Liam, men huvudsaken är ju att han får ha ett eget "sovrum". 15.12 får vi börja flytta in, så skönt att hinna flytta före jul. 

Imorse var jag på en arbetsintervju och får på fredag veta ifall jag får jobbet. Skönt att intervjun är överstökat fastän det gick helt bra. Men jag var den enda obehöriga socialarbetaren som de intervjuade, så får se får se. Nå, endera skriver jag gradun på våren eller jobbar och skriver. 

Nu börjar det mesta vara fixat inför flytten, eller visst själva flytten har vi ju framför oss. Och som jag tidigare skrev brukar saker ha en tendens att ordna sig. Och i detta nu väntar jag otroligt på att börja ett "nytt" liv i min gamla hemstad. 

Dagens bästa

Att få ett telefonsamtal och höra att Liam fått dagvårdsplats på det daghemmet vi önskat - vilken lättnad, eftersom det har varit en av de sakerna som gnagat mig mest. 

Sakta men säkert börjar pusselbitarna falla på sin plats. Imorgonkväll åker vi igen till Kokkola och hoppas på bättre lycka i lägenhetssökandet. Men nu har vi i alla fall 4 visningar på lördag och vi får hoppas att ena av dom känns rätt. 

För att ruska till vårt kaos ännu mera gick jag och söka ett arbete som jag länge velat testa på. På måndagmorgon blir det   arbetsintervju, men går på känslan "allt har sin mening". Och blir överlycklig om jag får jobbet och relativt nöjd fastän jag inte skulle få det. Så vi kollar. 

Idag har jag varit hemma mef en sjukling. Men imorgon skall vi göra ett försök med jobb och dagis. Goodnightie. 

Helsinki

Efter en halvtimme går tåget till Helsingfors. På agenden är Mielenterveysmessut tillsammans med jobbet. Två dagars mässa, en hotellnatt (hotellfrukost!) och lite julshopping. Dessutom skall jag få träffa finaste Johanna. 

Tråkigt är bara att Liam är sjuk igen. 

Hemma idag

Idag fick jag lov att vara hemma med vår sjukling. Och dessutom har Liam fått ögoninflammation som typ hälften av alla hans dagiskompisar har haft. Så nu väntar jag bara på när mina ögon börjar klia. 

Liam somna just och sover väl ungefär 2 h dagsvila. Nu skulle jag ha tid att börja på en power point presentation som vi skall ha till skolan. Deadline är om 1,5 vecka och jag har inte ens börjat - nästa vecka är det fullt med program och vet inte riktigt när jag ska hinna (eller orka). Så mao skulle jag ha tid nu, men klok som jag är drar jag täcket över huvudet och sover. För att sen orka ta tag i det. 

Godnatt!

The weekend

En skön helg börjar nå sitt slut. Helgen kan summeras med chill, god mat, lägenhetsjakt, regn och beslutsångest. Och dessutom har vi fått fira en trevlig farsdag. 

På lördagmorgon hade vi vår först lägenhetsvisning. En trea på bra område MEN när vi kom in i lägenheten tillsammans med hyresvärden fick vi se att den var i förskräckligt skick. Ostädad som bara den, en kvinna som låg och sov, kattmat överallt och allt detta kronades med att tre fulla (och höga) killar kom in. "Onks täällä bileet" (har ni fest eller?). Alltså suck, hyresvärden var inte så värst glad efter det här. Nå, vi tackade artigt nej. 

Tur fanns det en snäll bostadsförmedlare som ville visa en lägenhet. Perfekt läge, 80 kvadrat och nyrenoverad. Det enda som svider är hyran. Jag berättar mera sen då vi bestämt oss. 

Mycket spännande på g. Dessutom har vi äntligen lämnat in Liams dagvårdsansökan. Nog för att jag försöker ignorera tanken om att Liam måste sluta på världens bästa daghem. 

Ett år sedan

Ett år sedan - november 2012 då vi hade besök av Lotta och hennes Stella. Och jag bara väntar på att vi får snart bo i samma stad med dessa två och så många andra (ni är så många, så det skulle bli ett för långt blogginlägg - men ni vet vem ni är)

<3

Ensam hemma

Att sambon åker iväg med sonen till fammo, för att jag skall få städa i lugn och ro är enligt mig perfekt. Visst skulle jag hellre hänga hos Liams fammo i fibt sällskap, men huset måste ju nångång städas. Och det gör man ju helst när man är ensam. 

Mellan städandet ringde jag på två hyreslägenheter. Så nu har vi i alla fall lägenheter vi skall och titta på i helgen. Så det blir en helg i Kokkola. Det skulle det bli hur som helst, eftersom vi har på måndag fuktgranskning i vår lägenhet och får inte använda duschen - så vi flyr fältet. 

Spännande att se ifall vi hittar en lägenhet nu i helgen. Skulle vara väldigt skönt. Speciellt att hitta en lägenhet som vi skulle få hyra fr.om 15.12. 

Nu ska jag tvätta köksgolvet och efter det slänger jag mig i sängen. Aah!

Sådant

Det är fredag. Jag har just kommit hem från skolan. Ligger på soffan under filtet och äter godis. Egentligen borde jag packa våra väskor och packa bilen. För på eftermiddagen bär det av till Lahti där Liams gudfar med familj bor. Qualitytime på hög nivå. 

Igårkväll hade vi besök av mina föräldrar, som var påväg till Åbo för att hälsa på min syster och hennes sambo. Imorse fick jag meddelande av min mamma att de igårkväll varit med om en älgkrock nära Åbo. Meillä on kaikki hyvin stod det i meddelandet som jag fick. Inga personskador, men ett bilfönster gick sönder. Och jag kan tänka mig att det var skrämmande och otäckt. 

Det får mig att tänka på hur skört livet är. Så ta hand om era nära och kära, och försök njuta av livet däremellan. Halloween släng dig i väggen! (Sori!)

Fingerfärg

Senast när vi var hem till mina föräldrar så hade min mamma köpt fingerfärg åt Liam. Så det var av med kläderna och in i badrummet med mycket papper. Liam var förundrad till en början och ännu mer förundrad när mummu klottade ner hela sitt ansikte. Men roligt hade dom nog. 

Låt bilderna tala för sig:

Det är fint med min mamma, att hon orkar altid hitta på allt möjligt med Liam - det gör ingenting fastän det blir klottigt ellet stökigt. Det gör inget fastän det tar tid, men just sådant som Liam tycker om att göra. Att han får vara med. Sådant som jag uppskattar!

ÄNTLIGEN!

Igår när jag kom hem från jobbet hittade jag ett stort kuvert från Pelastusopisto (brandmanssskolan) i vår postlåda. Jag försökte mentalt förbereda sambon, och fråga hur han skulle reagera ifall han inte kommit in. För jag är inte den rätta personen att hela tiden säga att du kommer nog att komma in, fast jag innetst inne har tänkt så. 

Nå sambon öppnade kuverten och jag tyckte det tog urlänge. Och jag kunde inte alls tyda hans min. Men han kom in!!!!! Så som vi väntat, och jag är så glad för hans skull så som han kämpat. Vi har tuffa år bakom oss och i januari detta år började han träna just för att denna dag för att få höra att han kommit in. 

Och bästa av allt - det här är inte en dröm. Min storasyster sade något klokt, att nu behöver inte jag inte längre grubbla om vi gjort rätt beslut med att flytta från Vasa. Så sant. 

Så nu är det bara småsaker som skall fixas inför flytten: ny lägenhet och ny dagisplats..

Några pics.

Här är några bilder från Stockholm. Det är ju snart 1,5 månad sedan vår tjejweekend - men jag blir alltid lika glad av dessa bilder. Ni vet väl hur mycket jag tycker om er!

Kanske vi skall ta tjejweekend två gånger per år och inte bara en? För hur skall man orka vänta till nästa höst?!

Mina tre fina

Vad skulle jag göra utan dessa tre fina?

Kontraster

Idag den 27 oktober en varm höstdag (+8 grader och sol):

En vecka sedan 18 oktober med snö och minusgrader.

Ja, blir det vinter snart, för jag vill ha massor av snö och JUL!

MYYS!

I fredags före bastun tyckte Liam att det var perfekt med att hälla ut alla sina Duplon. Och han har många klossar. De flesta föräldrar vet hur roligt det är att stiga på en kloss, speciellt på natten och du skall på toaletten. Alltså sjukt jobbigt. Nå, tillbaka till fredagen - som tur har vi en son som gillar att plocka sina leksaker tillbaka i lådan, så oftast behöver man inte ensam sitta där och förbannas över alla klossar som ligger längst under sängen. Så långt borta att du måste ta till ett långt föremål för att nå klossen. För man orkar ju inte flytta på sängen.

Och allt detta före fredagsmys, alltså nää-ä.

(jag vet faktiskt inte varför detta inlägg blev så hatisk mot Duplon, för innerst inne gillar jag ju dom).

Gainomax proteindrink

I våras drack jag proteindrinkar efter mina träningspass, och de föll mig nog aldrig i smaken. Sedan hade jag ett halvt års uppehåll med träning och satsade på socker istället. Nå, i helgen tog jag en springtur för att sparka igång en hälsosammare höst. I senaste buzzador-kampanjen fick jag 4 st Gainomax proteindrinkar med vanilj och päron smak, så det passade ju sig ypperligt att hälla i sig en sådan efter min springtur. 

Och det var så otroligt gott. Jag tycker mera om vaniljsmaken, inte alls sött som jag trodde att det skulle vara. Så hellre dricker jag är en gainomax som smakar som mjölk än en proteindrink som smakar pulver (och klart att det finns goda proteindrinkar, men jag har inte orkat testa andra..). Så nu kan jag faktiskt rekommendera er att smaka, jag tror en drink kosta 1,90 e på Prisma. 

Så var dagens rekommendation gjord.  

Förmiddagen i solen

Efter en lång natt (jag somnade kl. 21 igårkväll) var jag trött imorse när Liam vaknade och ropade BIIEN (bilen). Jag sov hela 11 timmar inatt vilket gjorde mig konstigt nog otroligt slö, för man är ju inte van att sova så länge. Nå, för att starta söndagen tog vi en runda till hundparken och skogen.

Vasklot, nära hamnen i Vasa, finns det allt som håller Liam nöjd: det finns hundar, massor med lastbilar,  idag vattenpölar och springbanan. Ibland skall han springa, vila i mammas famn för att sedan upptäcka alla fina lastbilar. Och att hoppas i alla vattenpölar kan man ju inte glömma.

Det är så roligt att gå i skogen med Liam. Han kan inte rymma, och kan inte heller springa mitt på vägen. Ja, det är helt enkelt mera harmoniskt (tanke på mig och mitt tålamod). Roligt är det att se när Liam stannar upp och beundrar allt fint han ser. Och inspektera skall man minsann göra.

"OOOOIH, WAAAU, OOOOOH" - är uttryck som vi får höra från Liam när han upptäcker något fint (i hans tycke). Ni vet lastbilar, motorcyklar, grävmaskin etc...

Heja, heja, heja. Visst har Liam fin springstil, jajja! Varför gå när man kan springa?

Annars så har den här söndagen varit evighetslång i positiv bemärkelse. Vi har ju hunnit med massor idag, och bara roligt sådant. Det enda småjobbiga var att komma hem och märka att hunden ätit upp alla mina nybakta bullar. Dit for 15 st färska kanelgifflar, men som tur hann vi ta med hälften oss. 

Nu är hemmet städat och morgondagens middag är färdig. Jag ignorerar flyttlådorna och slänger mig på soffan. Nu är jag redo för en ny arbetsvecka.

Vad som händer

Vi letar febrilt efter en hyreslägenhet i Kokkola.

Jag avbröt min karkkilakko idag.

Det är helg och vi skall fortsätta packandet.

Imorgon skall jag försöka ta en springtur.

Vi föråt oss på ostbågar här mitt i fredagsmyset.

Jag känner vemod inför flytten från vårt hem och Vasa.

Liam är lika vild och snäll som tidigare.

Jag har gjort noll på min gradu.

Hunden har höstfiilis.

I mitten av november får vi veta om det blir brandmansstudier för sambon.

Jag bröllopsplanerar åt en bästis.

Nästa helg åker vi till Lahti för att hälsa på Liams gudfar o hans familj.

Jag har ca 30 arbetsdagar kvar på mitt nuvarande jobb.

Liam har ingen dagvårdsplats i Kokkola.

Sambon stortrivs på sitt jobb.

Vad kan vi konstatera? Jo, att vi lever i ett kaos och känsloberg- och dalbana. Jag känner att jag har ingen kontroll. Jag vill veta nu var vi skall bo, var Liam skall börja på dagis, blir de Kuopio eller inte.. Ja ni fattar. Tack och lov har saker en tendens att fixa sig. Så har det gjort hitills.

Hemmadag

Efter en skön lång helg i Kokkola började jag och Liam med en ledig måndag. Jag valde att arbeta fredagen istället för måndagen så att Liam kunde få ha ett längre höstlov. Helt skönt med ledig måndag, men jag måste nog säga att det skall bli skönt med jobb imorgon (haha)

Nä, men Liam har inte varit på sitt bästa humör idag - men ibland har man ju sämre dagar. Som tur fick vi besök av finaste Pisa som piggade upp vår dag. 

Och underbart att snön har också kommit till Vasa. 

Nu skall ja fördriva tiden med Pinterest (tack Lotta) och äta en minttupuffet i väntan på real housewifes of beverly Hills. En sådan måndag. 

Slänga, ge bort, spara eller packa?

Idag är vi alla hemma, Liam är sjuk, sambon återhämtar sig och jag är studieledig. Men dagens sysselsättning är det vad rubriken syftar på: slänga, ge bort, spara eller packa ner. Just nu har vi en massa högar med kläder och saker. En loppishög, sparahög osv. Och så håller vi faktiskt också på att packa ner sådant som skall till nya lägenheten (var den nu sen är). För nu e det helt 100 % säkert att vår lägenhet är såld, eller bara konditionsgranskningen går igenom. 

Känns konstigt, overkligt, vemodigt och roligt att vi skall snart flytta. Hur som helst är det skönt att röja undan saker, för det gör gott för min själ. Jag hatar överloppsgrejer. Nu skall jag fortsätta..

Nervöst

Idag sticker sambon till Kuopio på inträdesförhör till brandman. Imorgon skall de springa cooper, simma och klara av olika fobitest. På torsdag är det de svåra psykologiska testningarna som gäller. Att få fortsätta på torsdag förutsätter klart att man klarat av allt på onsdagen. 

Jag är nervös. Sambon är lite nervös. Det har varit en lång process sedan han i januari bestämde sig för att faktiskt söka in till brandman. Och det skall bli skönt att ha det över. 160 sökande kvar varav 100 skall bort nu den här veckan. 

Jag blev lite lugnare igårkväll när jag var på promenad med hunden. Tre brandbilar kom tjutande emot oss precis när jag var i mina brandmanstankar. Så jag tar det som om allt går bra. För det vet jag i alla fall att sambon ger 110 % imorgon och på torsdag. 

Karisma Fasion Show & Dinner

På fredagkväll stack jag tillsammans med Elin på tre rätters till Strampen. Efter den gudomliga maten fick vi njuta av modevisning. En så kul kväll i perfekt sällskap. Kom hem kl. 2:00 orutinerad som jag e, så var jag seg hela gårdagen. Men hur som helst var det värt det. 

              Tapastallrik till förrätt. 

          Grillbiff som huvudrätt, efterrätt tryffelchilikaka och mitt fina bordsällskap.

Nästa år på nytt.  

Lyckat koncept

Igår efter jobbdagen var både jag och sambon ganska så finito medan hunden och Liam hade århundradets energitopp på gång. Vi kom på briljanta iden: hundparken. Kl. 18:30 stack vi hela högen till Vasklot hundpark, hunden och sambon fick leka med de andra hundarna medan jag och Liam gick och skogsvandrade på motionspåret. Vi gick i skogen, beundrade de fina höstfärgerna, hade springtävling - jaa, det var faktiskt lika harmoniskt som det låter. Inga trotsutbrott, inga gråtprotester och inget rymmande. Det var behövligt. Medan resten av familjen åkte hem med bil gick jag hem de 7 km i rask takt (jag är mörkrädd).

Kvällen avslutades med sedvanliga Housewifes of Beverly Hills och kvällsbit. Så med andra ord en skön onsdagskväll fastän början inte var så lovande. 

Liam, numera 1,5 år.

Jag har i några veckors tid tänkt att jag skall skriva om Liam som 1,5 åring. Men bättre sent än aldrig.

Vid rådgivningen visade Liam vara 88 cm lång och 12 kg "tung", säger mig inte så mycket förutom att han verkar vara lång för sin ålder. Liams pappa var 83 cm lång vid samma ålder och han är ju idag endast något på 190 cm .. I parken brukar folk fråga om Liam är två år, så kanske han är då lång.

Liam har utvecklats massor på en kort tid. Motoriskt utvecklad kan man väl säga att han är, eftersom han för tillfället satsar sin energi på att springa ännu hårdare och hoppa ännu högre. Så pass mycket energi, så att det inte lämnar mycket för det där med språket. Tydligen kan barn i samma ålder redan treordsmeningar, men kanske Liams "pupu", "pappa" och "Alba" räknas också. Hehe. För tillfället är hans favoritord (förutom all-time favoriterna: pupu och tutti) mopo och bilen. Alltså varendaste eviga gång när Liam ser en mopo (motorcykel) ROPAR han mopo! Och jag tycker att det är gulligt, ännu i alla fall.

Men att en 1,5 åring kan fatta så mycket, nu redan. Vi kan ju tom kommunicera med varandra och Liam förstår ofta vad jag försöker säga. Och en stark vilja har han fortfarande, i både positiv och negativ bemärkelse. Han vill göra mycket, t.ex han skall alltid tömma tvättmaskinen och ge kläderna till mig för att jag skall hänga upp dem (så tacksamt, barnarbete på hög nivå!). Men så vill han göra sådant som han då inte skulle alls få göra. Och att neka honom att göra något är milt sagt KATASTROF. Att gå utomhus med Liam är kul, han springer oftast iväg utan att se bakåt, men det där att gå in är också katastrof. Liam blir så otroligt ledsen och kan inte fatta att man måste faktiskt gå in nångång. 

Liam är oftast på bra humör (förutom när tänderna bråkar) och skrattar mycket. Han älskar fortfarande sin pupu och tutten (hur skall vi få bort tutten.. gah!). Vår hund Alba är numera Liams lekkompis och de är helt omöjliga tillsammans. Så otroligt vilda och busiga, huhu! 

Väldigt yrig text, men det är Liam det. En väldigt vild en som lever för fullt. 

Helg i hemstaden

Jag och Liam har tillbringat gelgen i Kokkola, min gamla hemstad och bår kommande hemstad. Lite lustigt, men det skall bli så kul att testa att bo här efter 9 år på annat håll. Helgen har gått snabbt fastän vi tagit det lugnt. Lite gymmande och en del krattande har vi hunnit med. Moffa hade köpt en miniskottkärra åt Liam, så han är överlycklig för att få vara med och doona. 

Just nu sover Liam och vi andra ska få äta mammas goda mat. Och sen skall jag ta en skogspromenad i duggregnet. Skönt så. 

Pannlugg

En längre tid har jag funderat om jag borde klippa pannlugg igen, men naturlockigt (vågigt) hår och sommarfukt är ingen bra kombination för det. Men nu är hösten här så jag passade på att klippa pannlugg efter några års paus. Ni kan väl se framför er min snygg pannlugg då man cyklat i regnet till jobbet. Nja, det ser jag inte framot, hur som helst är jag nöjd. Och skönt med en liten förändring. 

Ibland har man flyt

Jag har en sån energi efter helgen i Stockholm med mina fyra pärlor (Malin och Pia ni var saknade). Jag tycker alla är värda en minisemester med sina bästa vänner, så orkar man med vardagen igen. Visst har jag varit trött efter resandet, men jag är på så bra humör och de får jag tacka mina vänner för. och jag lever igen ännu längre, så som vi skrattat i helgen. 

Nu är då vardagen här igen. Idag med mera flyt en vanligt, mycket pga Liam som varit så otroligt hjälpsam och samarbetsvillig. Han älskar att få vara med, och idag när jag var å handla med Liam ville han plocka varorna i korgen, sätta dem på kassabandet och sedan packa dem i påsar. Väl hemma ville han själv sätta varorna i kylskåpet. Jag fick absolut INTE delta. Så nu har vi bl.a en diskborste I vårt kylskåp. Fint så. Och visst flyter vardagen lättare när barnet är på bra humör. 

Så ikväll har jag dessutom orkat storstäda och baka en stor lass bullar. Jobbigt duktig eller hur. Men sådant idag. 

Och så hoppas vi på att jag orkar bli dn mer aktiv bloggare. 

Att livet kan vara så fruktansvärt orättvist

I och med mitt jobb (och annars också) får jag var och varannan dag stöta på tråkigheter och hemskheter. Saker som man inte kan förstå att händer. Att det faktiskt finns så mycket fruktansvärt hemskt i världen. 

Jag brukar alltid säga att allt har en mening, men nu hittar jag nog inte meningen med det här. Jag är så otroligt ledsen över det som hänt. Jag kan inte förstå att det har hänt. 

Läs Millans blogg. 

"Ingen sorg får bli så privat att den äter oss inifrån.

All sorg är allmängiltig.

Det är därför jag envisas med att skriva om min"

<3

Stockholm tips?

Alltså det är bara för länge sen som jag varit till Stockholm. Så berätta mig: Var skall man äta? Var skall man shoppa (inredningsprylar, barnkläder..)? Och vad får man inte missa?

Och ett helt dygn i Stockholm är vi, hehe.

Tre feelgood-foton

Jag blir i alla fall glad av dessa bilder, och inte för att jag finns med på dom alla tre. Nej, utan för att det var ett så fint bröllop och en fin avslutning på sommaren. Och fina människor jag har runtom kring mig.

Ni undrar kanske var jag håller hus? I princip allt annat än bloggar.. inkommande fredag skall jag ha inlämnat en minidel av gradun, som jag började på för en vecka sedan. Och det går långsamt framåt. Men hur som helst, så efter det är jag i Stockholm med mina finaste bästisar.

Det skall bli så roligt med en weekend med flyg, restauranghäng, hotellfrukost, shopping och båtliv. Som jag längtat!

En bild

Den här bilden är tagen från villaavslutningen. Liam och hans kusin som skuffar barnvagn. Som sagt Liam vill alltid vara med. Han vill göra samma sak som alla andra. 

Han har redan en längre tid hållit på att försöka klä på sig själv. Han tror ju att han är stor pojke. Igårkväll lyckades han äntligen få på sig sina byxor, fel väg men det räknas väl inte?!

Kvällssysselsättning

Vi är oftast lite trötta efter jobb/dagisdagen, så vissa kvällar ligger vi på soffan och tittar på pikku kakkonen. Igår däremot undvek jag soffan (för annars skulle jag ha lämnat där) och städade lägenheten med hjälp av Liam. Alltså han älskar att få vara med och doona - så igår medan jag dammslg hämta han golvmoppen och "låtsades" också dammsuga. Han tog under alla bord och under vår säng, och han såg just som en mini-Linda som städar. Alla har vi olika intressen..  

Nå, vi städade ju inte hela kvällen utan jag och Liam stack på en cykeltur. Liam älskar att få sitta på när jag susar runt med cykeln. Gårdagens saldo blev 15 km och Liam var så glad under hela färden. Jag tror vi har hittat ett gemensamt intresse. 

Idag däremot bär det av till Kokkola tillsammans med Liam. Vi stannar där till söndag, så det skall bli riktigt skönt (fastän jag borde analysera mitt gradumaterial..). Och vi har roliga saker inplanerande. Så vi ses i Kokkola!

E ni hääär?

Det är i alla fall jag och Liam, lite så där sporadiskt. 

Är det något speciellt ni vill läsa om?

Hänt på dagis.

Varje gång man hämtar Liam från dagis får man höra på hans bus och påhitt. I fredags när han hade suttit på pottan hade han hittat en annan potta som var otömd. Så Liam tyckte ju klart att han skulle tömma den pottan. Hemma brukar vi ju tömma den i toaletten för att sedan skölja av den i lavoaren. Nå, Liam skippade toalettfasen och skulle iställe tömma den i lavoaren, men tyvärr prickade han inte rätt. Hans egenvåradare som var ryggen vänd mot Liam fick hela ryggen blöt av kiss. 

Hur kul? Kanske inte för dagistanten som fick åka hem och duscha och byta kläder. Nå, tanken räknas eller nåt. 

Bröllopskärlek

Alltså vilket fint bröllop det var. Gäster från Australien, Frankrike, Cypern, Tyskland och Sverige var på plats och det var en fin blanding av alla dess kulturer. Och dessutom var alla så trevliga, precis som det vackra brudparet. Ni skulle ha sett deras dans, så duktigt och äkta. Jag skrattar fortfarande åt tanken om jag och min sambo skulle försöka dansa på samma sätt, haha. 

Det hölls en massa fina tal, och jag kunde inte hålla tårarna borta då brudfrämman höll sitt tal. God mat fick och godisbuffé som avslut. Bröllopet avslutades med några timmars dans, precis som möhippan. 

Stort grattis till det fina och omtänksamma paret. 

Bröllopslördag

Idag är det sommarens sista bröllop som gäller. Vi är påväg med husbil och allt. Och skjutsen får vi tacka Malena och Matsku för! Bröllopet är i Nystad, så Liam  firar villa-avslutning tillsammans med hans kusins familj i Replot. 

Nu är det full förberedelser som gäller, i en husbil! Ska bli kul med bröllop. 

Minimani levererar!

Här för nån vecka sen va vi hos våra kompisar Lotta & Bassi och efter att vi åkt hem därifrån utbrast sambon att "tur var du inte i barnrummet". Han hade tydligen sett en leklåda helt i min stil. Nå nu i söndags fick jag se denna låda hos Lottas. Och ja, den skulle sitta perfekt i Liams rum. 

Idag hämtade jag lunch från Minimani och på samma gång gick jag en runda på inredningssidan. Och där fanns den, leklådan för 39 e - så jag hade ju inget annat alternativ än att bära hem den. 

Ps. Det fanns fyra stycken kvar på Vasa Minimani, bara så ni vet. 

Öppet

Vår framtid är ganska öppen just nu. Vår lägenhet är med 90 % säkerhet såld fr.om 1.1.2014. Det är typ det enda vi vet, att vi är bostadslösa då. Allt annat är öppet, är det Vasa, Kuopio eller Kokkola var ni hittar oss i fortsättningen, vet vi inte med hundra procent ännu. Lite skrämmande att det är så oklart, men å andra sidan fruktansvärt skönt. 

Men om allt går så som vi vill kommer sambon att finnas i Kuopio för att bli brandman och jag med Liam och hunden i Kokkola. Det kommer bli tuffa 1,5 år, men om det inte fungerar kan man alltid ändra på konceptet och flytta till samma stad. Det är ju inget jag ser framemot, att i princip vara ensamstående alla vardagar. Jag vet ändå hur mycket min sambo vill det här, så jag vill det också. Vi får det nog att fungera ifall han kommer in (det är ju inte alls lätt att komma in). 

Allt är väldigt tudelat, för vi stortrivs i Vasa och på våra nuvarande jobb, älskar vår lägenhet och har superbra dagis åt Liam. I 9 år har jag bott i soliga Vasa, men ju  äldre Liam börjar bli destu mer stärks min Kokkola-längtan. Och just nu känns det att det är just där vi vill bo. I min hemstad där de flesta vännerna och mina föräldrar finns. 

I november får vi veta om sambon kommer in. Efter det börjar planer bli verklighet. Spännande minsann. 

En chillare

Liams definition på chill. Mammas pojke. 

Vilken fest

Igår hade vi vår "bättre-sent-än-aldrig" förlovningsfest. Det är ju en tid sedan vi förlovade oss men bestämde oss då att fira först på sommaren. Nå, näst sista sommarhelgen passade bra att hålla festen med 30 vuxna och några barn. Och vilket fint väder vi hade. 

En del gäster kom från Kokkola, vilket vi verkligen uppskattade. Så roligt att få umgås med dom som känner en in och ut. Nu lever vi igen länge efter all skrattande. Efter några timmar av firande stack Liam med mina föräldrar och ha pyjamasparty. 

Vi fick alldeles för fina presenter. Bl.a. en hotellnatt med barnvakt fixat, presentkort till Olivette (vinprovning o dyl.) och en låda full med egenodlade grönsaker. 

Kvällen fortsatte i stan med en del av festfolket. Jag och min trolovade (HAHA!)  hade inte varit ute tillsammans på några år, senast i juni 2011. En väldigt lyckad fest, ifall man som värdinna får säga.