Bildbomd från villahelgen.

På fredagkväll stack vi till Replot villan tillsammans med vår guddotter och hennes fina föräldrar. En så avkopplande och skön helg i perfekt sällskap. Så roligt att se att Liam och vår guddotter Myra som är 9 månader har börjat leka med varandra. Helgen bestod av god mat, mycket sömn, frisk luft, regn och solsken, kortspel och skratt. 

Vi kom hem idag på eftermiddagen - och alltid lika skönt att få komma hemma och städa upp huset, tvätta kläder och bada. Men det här måste vi verkligen ta på nytt ifall villaägarna ger tillåtelse. Tack fammu och Antti för att vi fick vara där i helgen! (Och jo, Elin skrev i gästboken, hehe!)

Jag konstaterar

Här med konstaterar jag att tiden räcker helt enkelt inte till. Det där med att kombinera småbarnsliv, arbete och studier var väldigt optimistisk av mig, men det skall gå. Men därför får bloggen lida och ni som orkar hänga kvar här får lov att stå ut. Tack.

Cykelpremiär

Förra veckan fixade sambon min cykel och vägarna började bli bara, så det var dags att cykla till jobbet.  Jag försökte ju för en tid sedan att promenera till jobbet, men det gjorde jag bara en gång. Att promenera 40 minuter på morgonen till jobbet var bara skönt, men att starta kl. 15-16 från jobbet och vet att man är hemma först efter 40 minuter var inte jätte hejsan. 

Så idag cyklade jag för första gången, och 4 km tar ju inte länge att cykla. Jag måste bara medge att jag är en ganska osäker som cyklare och blir livrädd om det är gropigt med is. Haha. Men jag kom fram till jobbet och det var så skönt att cykla förrän morgonrusningen var på gång. Hem kom jag också fastän det var en aning motvind. 

Jag var faktiskt igårkväll och smygträna, för det är faktiskt så att jag har inte cyklat sedan.. ja, jag kommer inte ens ihåg. Alltså under graviditeten cyklade jag inte, och förra året gick jag ju till alla platser med barnvagn. Så det var nog på tiden att börja cykla. Nu får jag vardagsmotion, frisk luft och sparar bensinpengar. Helt okej.

2.4.2013

Förra veckas tisdag fick jag komma hem till detta. Fastän vi under påskhelgen pratat om bröllop och sådant, så kom förlovningen ändå som en överraskning. En väldigt trevlig sådan. Visst, vi har varit tillsammans snart i 5 år och har barn tillsammans, men jag är ju en sån kvinna som tycker att förlovning är ändå speciellt. Och jag visste inte att min sambo kunde vara romantisk, hehe - eller han brukar vara det på sitt sätt. 

Lyckligt förlovade är vi ännu i alla fall. I och med att vi fick barn har det blivit sämre med tumistiden, som säkert många kan hålla med om. Den tiden kommer nog, och alltid kan bara ordna så att man får lite tid på två.

Chillbaby

Liam är på bättringsväg, men han har fortfarande stegring/feber. Och dessutom kastar han upp en gång per natt - men inte annars, så konstigt?! Nå hur som helst har han varit chillaste babyn i hela stan. Helst vill han ligga på soffan och titta på tv-reklam, eller så kan man ju också äta knackkorv medan man slappar i soffan. 

Det enda positiva med att Liam är sjuk är att han sover sin dagsvila med mig på soffan - och det är så mysigt. Idag har vi mellan varven vårstädat lådor med Liam och luggit på soffan och tittat på videosnuttar från då Liam var spädis. ÅH!

Fortfarande frisk

Jag är frisk, i alla fall ännu. Sambon fick magsjuka igårkväll och min mamma hade tydligen också fått det idag. En ganska kaos natt var det, med ett x antal klädombyte för mr. Liam. Idag har han som tur varit bättre och ätit lite grann. Nöjd har han varit så länge han fått ha tutten, pupun och fått vara i min famn.

Tack och lov fick hunden följa med svärmor till villan, så en mindre att ta hand om. Men att det tar på krafterna att ta hand om två sjuklingar - hoppas bara att jag hålls på benen.

Slö är ordet

Igårkväll börja Liam kasta upp och har nu magsjuka och feber - och förkyld är ju han hela tiden. Det blev en orolig natt så jag fick lov att skippa dagens föreläsning som jag skulle hålla. Istället blev det en tur till läkaren för att utesluta öroninflammation. Och det hade han inte, men något i öronen var det. Skönt ändå att slippa antibiotikan.

Efter läkarturen somnade vi i hela tre timmar och då var klockan plötsligt halv två. Godmorgon bara. Och nu sover Liam igen och jag ligger i sängen och slöar. Kanske det är onödigt att ens börja få igång den här dagen. Seg och slö är det vad jag är. Kanske en promenad och kall dusch skulle hjälpa? Om man sku orka vara så aktiv, haha.

Något positivt med att ha en sjukling här hemma är att han har mera ro att sitta i famnen och mysa, plus att han vill bläddra i böcker i lugn och ro.

Cykelbarnstol

Någon av er har säkert erfarenhet av att cykla med en ettåring? Så berätta mig era tips angående cykelbarnstol och varför inte om cykelkärra? 

Vägarna börjar bli bara och sambon har fixat min cykel, så nu är det att börja cykla till jobbet. Och varför inte föra Liam med cykel till dagis. Praktiskt skulle det vara med en cykelkärra, men jag tror det blir cykelbarnstol för vår del.

Inte en helt vanlig tisdag

Jag kommer hem efter jobbet och framför mig ser jag alla tre män i mitt liv. Hunden är ivrig, Liam tuggar på en ros och sambon går ner på knä. Sambon frågar något i stil med ifall jag vill leva resten av mitt liv med honom och det ville jag minsann. Att det kan vara så känslosamt.

Och ringen, ah det är helt i min stil. Och sambon berättade att han gått igenom alla smyckesaffärer i stan för att hitta den perfekta för mig (och jag har ganska strikt smak..) men den passar mig perfekt och det känns så rätt. Röda rosor och skumppa på det kronar allt.

Några minuter hann vi i lyckoruset sitta och njuta av skumppa tills Liam börja gnälla. Och så var det tillbaka till vardagen. Men jag kräver inget annat, än en vanlig vardag med mina fina.

Behöver jag skriva att jag är enormt lycklig?

6-års kalas

 

I söndags var vi på kusin Sofias 6-års kalas. Vi fick äta en massa gott som fina Heidi hade bakat - hon hade lagat ostakaka med tre olika sorters choklad (här är en liknande kaka). Det var så gott så jag glömde fota allt det goda. 

Liam tycker så om sina kusiner Sofia och Santtu, och han ser verkligen upp till dem. Liam försöker alltid härma dem och göra samma saker som de. Som på födelsedagskalaset blåste Sofia en ballong och Liam ville ju klart göra samma sak. Så halva tiden var Liam underhållen av en ballong och andra halvan kämpade han för att få gå i trapporna. 

Ett fint kalas med fina människor.

I did it

Jag måste bara få skriva det här, att jag äntligen fått klart gjord min allra sista essä och kurs på magisterprogrammet i socialt arbete. Och det känns så skönt, eftersom jag har sedan januari kämpat med den. Och som mål hade jag att bli klar med den i januari, och nu är vi i april.. Jag fick ihop 15 sidor, och det räckte eftersom essän skulle vara 15-25 sidor långt. Jag skriver ALLTID minsta antalet sidor, för varför skriva längre ifall det inte behövs.

Nu är det bara att ta itu med gradun..

En gång busig alltid busig

Ni som känner Liam vet att han är väldigt, ska vi säga, levande - men det har väl aldrig varit dåligt att vara livsglad och fartfylld. Och dessutom skall småpojkar vara vilda och busiga. Nå, men Liam hittar på varje dag nya bus och just nu håller han på att kliva upp på fotpallen som vi har i hallen. Och anledningen till det är att han vill släcka av lampan och sätta på den igen osv osv osv. Att stå på en fotpall är kanske inte det smidigaste som en ettåring kan göra - en gång han jag med nöd och näppe fånga honom när han höll på att falla huvudet före i golvet. 

Det är det som är knepigt, att när vi upptäcker att han busar blir han bara ännu ivrigare, vilket ofta resulterar i att han faller för att han försöker springa iväg. Kan en liten vilding faktiskt tycka så mycket om att bli jagad? Varje morgon börjar vi med samma "rutin" - Liam springer till hundens vattenskål och bara slänger sig för att hinna en nanosekund plaska i vattnet och jag försöker hinna ifatt honom. Efteråt gapskrattar han eller gallskriker efter att han endera hunnit eller inte hunnit. 

Hur som helst gör han vår vardag mycket mera soligt. 

Paus

Jag tog en spontan med en så välbehövlig paus från allt som heter blogg. Och funderar lite ifall jag borde fortsätta med pausen, för det känns att det är ganska mycket på gång just nu. Får se får se! Men här har firat påsken för fullt trots att både jag och Liam är fortfarande förkylda. Jag är en aning bitter för att jag nästan bara varit inomhus och sovit långa dagsvilor tillsammans med hela familjen, men kanske var det här jag behövde och fått ny energi. 

En kul påsk med mycket program har det varit. Villaliv, mina föräldrar som övernattningsgäster, bastubadande, massor av skräpmat och gott, påskfest och igår kronades en trevlig helg med Liams kusins 6-års kalas. Mycket roligt och mycket sömn. 

För tillfället är jag ensam hemma (vilken lyx) och försöker skriva på min sista essä - har alltså inte ännu heller fått den klar. Men skall försöka mitt bästa idag. Resten av familjen är ute på isen och picknickar - och som ni förstår skulle jag ju INTE alls vara där med dem. Så hej så länge.

Vildingen med clownhår efter all bastubadande.

Sjukling

Perfekt arbetstagare som jag är har jag blivit sjuk, eller visst idag måste jag stanna hemma från jobbet. Fastän man har all rätt att vara hemma när man är sjuk, så har jag ändå sedan kl. 6 imorse funderat att skall jag ändå fara på jobb.

Snacka om att gilla sitt jobb, haha. Idag skall jag försöka vila och kurera mig så att vi kan fira påsken.

Gamla goda tider

Jag är socionom (YH) sedan tidigare och min fd. skola är granne med mitt nuvarande jobb - så vi har genensam matsal och förra veckan bongade mina gamla lärare mig. I någon svag punkt fick en lärare mig att lova komma på hennes föreläsning för att berätta om mina tidigare och nuvarande studier samt om mina arbetserfarenhet. Så i tre timmar skall jag berätta åt hoppeligen ivriga första års studerande om mig och mina väg i livet.

När jag tänker efter känns det riktigt kul, och alltid är det ju kul att extraknäcka lite grann. Och så får jag ju testa mina talanger som föreläsare, haha vilka talanger?! Jag tycker ändå att man skall utmana sig själv och göra saker utanför sin bekvämlighetszon. För sällan förlorar man något på det och dessutom lär man sig nya saker hos sig själv.

Nästa veckas fredag blir det gamla goda tider vid Yrkeshögskolan Novia.

Host host

Liam hostar och snörvlar fortfarande, så han har varit hemma från dagis hela veckan. Jag har ju inte ännu varit sjuk i år, men nu på eftermiddag smög förkylningen sig fram. Och jag har varit helt slut efter jobbet, så jag har främst luggit under täcket här ikväll. Får se om det blir jobb imorgon, men hoppas att jag kan åka på jobb imorgon. För ifall någon missat, så stortrivs jag fortfarande på mitt jobb.

Host host hörs det från sovrummet. Hoppas bara att det är ingen öroninflammation som är på gång för Liam. Jag tycker var och varannan är sjuk så det är väl svårt att slippa undan dessa alla bobbor. Speciellt då man har. Ett barn som vill kramas och pussas, hehe.

Från nattuggla till morgonmänniska

Mitt tidigare morgonhumör?

Jag har aldrig varit en morgonmänniska. Jag har alltid avundats människor som stiger frivilligt upp tidigare på morgonen, för att de skall få en lugn stund före dagen börjar. Eller de som orkar träna på morgonen. Allt detta är något jag skulle så gärna vilja göra.

Långsamt har jag förvandlats från att vara en nattuggla som lägger sig tidigaste klockan tolv på kvällen/natten till en morgonmänniska som stiger upp kring klockan sex på morgonen. När klockan ringer på morgonen känner jag mig utvilad och glad för att stiga upp och äta morgonmål. Visst ifall det är en dålig natt bakom, så är man ju sällan utvilad och pigg. 

Jag tror det är mycket som inverkar på att jag börjar bli allt mera en morgonmänniska. För det första har jag börjat jobba och är oftast väldigt trött på kvällarna. Jag går numera och lägger mig där kring kl. 21-22 (pensionärsvarning) och får alltså mina 8 timmars sömn varje natt. På helgerna orkar jag kanske vara upp till kl. 23, men har ofta somnat före det på soffan. På helgerna vill jag inte heller sova bort tiden - inte för att det går heller med vår minimorgonmänniska Liam. Han vaknar ofta nu klockan 7. 

Kanske jag nästa vecka tar itu med morgonträning?! Haha, eller så inte.

En måndagskväll

Fastän Liam är sjuk och har feber är han ändå riktigt pigg. Själv om jag har stegring så är jag redan helt slut och slö. Stundvis har Liam varit riktigt busig och vild, medan andra stunder vill han bara sitta i famnen och titta på tv-reklam. Dagens och kvällens favortisysselsättning för Liams del har varit att busa med hunden vår, och helst ville Liam att hunden Alba skulle vara med i alla hans lekar. 

Vår son är så hassu och höperö! 

Får se bara hur han sover inatt, han somnade genast när jag satt honom i sängen, men han har en så förskräcklig hosta som stör. Hemma skall han ännu vara imorgon. Synd är det att han är igen/ännu sjuk, för imorgonkväll har de påskbasar vid hans dagis. Nå, vi lär nog hinna på sånt i ett senare skede. 

Dagens middag

Dagens färggranna middag som avnjöts tillsammans med sambon i lugn och ro (!) - vår lilla sjukling sov som en liten gris, så vi passade på att äta middag + syltgris och kaffe/te till efterrätt. Jag gick tidigare till jobbet för att jag skulle och handla efter jobbet. Konstigt nog, klarade jag för en gångs skull att inte köpa en massa ohälsosamt. Jag brukar ha en tendens att köpa allt möjligt då jag handlar efter jobbet och är hungrig. 

Och nu har jag köpt mat för säkert två veckor framåt. Ungefär. 

Sunny sunday

Vilken skön och avkopplande dag. Efter att vi varit utomhus hela förmiddagen drog Liam en tre timmars dagsvila. Och jag passade på att njuta av solen och vila lite grann. På eftermiddagen var vi bjudna till svärmors på mat. Och så gott det var och så snällt att få färdig mat! Där var vi halva kvällen och nu har jag slängt mig på soffan. Liam har redan sovit en god stund. Surprise surprise är han sjuk igen, riktigt förkyld och åtminstone 38,5 graders feber. Det kom plötsligt, men det gör det väl alltid.

Samma men inte ändå

Jag har världens deja vu på gång. Jag sitter ute och läser i den varma vårsolen medan Liam sover sin dagsvila. Och det här gjorde jag också för ett år sedan. Passade på att njuta av solen medan spädis Liam sov i vagnen. Nu är det ändå helt annorlunda - livet med en ett åring jämfört med en baby. Tänk vilken stor skillnad det kan vara.

Party nr. 2

Fest nummer två är nu avklarad. I fyra timmar firade vi ett åringen som bara njöt av all uppmärksamhet han fick. Mest njöt Liam av att han fick gästerna att skratta - en riktig mini-clown. Hälften av de inbjudna hade möjlighet att komma idag, och det blev inte riktigt ett barnkalas, utan det var bara Liam och två andra töser som är födda på exakt samma dag (inte tvillingar dock, haha) som var underåriga.  Ett väldigt trevligt kalas och Liam fick igen för mycket fina presenter. Tack ännu! 

Före festen lugna och sansade (?)

Det som vi bjöd på, samma som förra gången. 

Födelsedagstårtan.

Födelsedagsbarnet och vår kära guddotter. 

Presentpapper var mycket bättre än själva presenten.

Och Liam och hans kära gudmor.

Tur är det ett år tills nästa kalas, haha. Nä, på riktigt så tycker jag att det är superkul att få ordna inför kalas. Men det är ändå alltid lika skönt efteråt, när man sitter vid köksbordet och äter rester. 

Pre-fest

Tårtan är dekorerad och hemmet städat. Och nu har vi varit till hunparken hela familjen i ljuvligt väder. Så skönt när solen värmer. Medan sambon och hunden lekte av sig tog jag och Liam en pulkatur i skogen. Efter en stund tyckte jag Liam var väldigt tyst och stilla - jepp, han sov. Nå, man blir väl trött när man vaknat kl. 6. Nu lunch och sedan hoppas vi på att Liam sover tre timmars päikkäre så han orkar partaja.

Lördagsmorgon

Ligger i sängen och lyssnar på Liam som leker i hans säng med pupun. Blablabla hörs det. Solen skiner där ute. Så underbart med ljusa morgon och kvällar.

Idag blir det kalas nr. 2. "Kompiskalas" - ni vet väl att en ettåring har myki kompisar, hehe. I bakningsväg gick det inte riktigt hemåt. Muffinsarna som jag har bakat många gånger misslyckades (!) och tårtan tänkte falla från formen rakt i golvet. Så får se hur den ser ut idag.. Nå huvudsaken är ju att umgås med våra fina vänner.

Nu upp och hoppa.

Jagcentrerad mamma

Hoppas ni tittade på Obs från YleFem här ikväll (det finns säkert att ses på the internet ifall ni missade). Det var alltså prat bl.a om att vara mamma och att ha rollen som mamma. Oerhört intressant och tre kvinnor med fina åsikter.

För det första tycker jag att alla mammor (inkl. mig) borde ta en chillpill och tagga ner precis som Hannah Norrena. Alltså, den människan - jag önskar så att jag kunde vara som hon. Jag tycker att var och en skall göra på det sätt som passar dem bäst. Och som det kom fram i programmet: använd tygblöjor om det gör er lycklig, eller ge burkmat ifall ni blir lyckliga över det. Jag tror sist och slutligen är det huvudsaken att vi alla mår bra.

Det kom även tal om det här med att mammor är så jagcentrerade i dagens samhälle. Man skall hinna med allt och dessutom vara en bra mamma och fru/sambo. När blev det fel att sköta om sig själv? Jag kommer aldrig att fatta det här med att det är inte accepterat att t.ex träna eller träffa sina kompisar för att man är mamma. Annat är de ju ifall man vill inte sätta tid på det. Men jag måste få göra det för att jag skall kunna må bra och vara lycklig. Happy Linda likamed happy Liam.

Jag vågar medge att jag är en av "dom" jagcentrerade mammorna. Men i rimlig mängd alltså. Och jag tror faktiskt inte att jag är den enda.

En sådan dag

Dagen började bra. Jag vaknade kl. 6 och rätt pigg och var redan sju på jobbet. Jag tror det har aldrig hänt sig tidigare. Men om man går och lägga sig senast kl. 22 och barnet sover bra kan man vara riktigt pigg när klockan ringer klockan sex på morgonen.

Dagen slutade inte så bra. Liam föll rakt mot tv-bordet, vilket har hänt ett x antal gånger, men nu slog han överläppen mot bordskanten. Stackars liten som bara grät och grät. Först såg det ut som att det gick igenom, men vid akuten visade sig som tur att så var inte fallet. Limmat blev det, men det kommer nog inte hållas pga. snuva och dregel. Liam var så duktig och lugn hos sjuksköterskan.

När vi kom hem (sambon höll på att äta när vi stack) och märker att alla tallrikar på bordet är som nydiskade. Hunden hade ätit lite leftovers. Senare märkte vi att en HEL grillad kyckling var borta. Hoppas hoppas att hunden får inga problem av att ha ätit en hel kyckling (jag har hört att kycklingben är inte bra för hundar).

Valio Onni

Har ni testat på Valio Onnis gröt? 

Nå, vi fick chansen att testa dessa via Buzzador. Liam äter ju alltid vanlig havregrynsgröt så vi hade aldrig testat dem tidigare.

Den första som vi testade var smaken av hallon och blåbär. Liam var väldigt misstänksam, men åt upp allt fastän det såg nog ut som om han gillar mera vanlig gröt. Lättnad enligt mig. De här förpackningar är ändå praktiska om är på resa eller dylikt.

Och äta skall man helst själv. 

När det är för tyst

När man tror att barnet leker på sitt rum i lugn och ro.

Ni som har barn eller hund vet att det är aldrig ett bra tecken om det är FÖR tyst i huset. Jag kom hem från gymmet och ser att vårt sovrumsdörr var stängd. Sambon var lite tveksam till att jag skulle öppna dörren. Förrän jag stack till gymmet hade jag i misstag lämnat dörren till vårt klädskåp på glänt och till allas stora förvåning (hehe) hade Liam märkt detta och sett sin chans. 

Som ni ser, ett väldigt nöjt barn som dragit precis ner alla kläder från den första klädhyllan och dessutom klättrat upp dit (?). Han hade också hiffat att man kan dra ner kläder som hänger på klädstången. Och det här var inte tillräckligt för vårt yrväder, nej nej. Han skulle tömma i princip alla lådor som fanns i vårt sovrum. 

Och vad tror ni att jag gjorde? Jo, jag skrattade och sa att nu för jag städat klädskåpet i alla fall..

Two in one

Att göra två saker samtidigt kan ibland vara en win win situation. Jag understryker ibland. Igårkväll när jag tog en sen promenad med hunden passade jag på att prata i telefon med min saknade storasyster. Idag efter middagen stack jag och Liam på en solskenspromenad (jo, solen sken ännu vid sex) tog jag ett telefonsamtal med kära Malena.

Jag fick både motion och frisk luft så länge som jag fick prata med två kära och nära. Liam tycke dock att det var tråkigt, så pass att han somnade den sista biten.

Det glädjer mig att vänskap behålls fastän man inte bor i samma stad. Det gör mig lättad och tacksam.

Gårdagen i bilder

Som jag tidigare skrev spenderades gårdagen i pulkabacken tillsammans med sambons brorsfamilj. Det enda som fattades var varm kakao och grillad korv, men det tar vi nästa gång. Liam älskar att få vara ute och älskar när det går snabbt. Så att få åka rattkälke med pappa var ju bara för roligt.

Och det var en tid sedan jag har varit i pulkabacken. Så kul, speciellt när vi hade det bästa sällskapet. Vi hoppas ännu på likadana soldagar.

Hur underlätta vardagen

Det är en stor omställning att börja jobba efter 1,5 års paus, speciellt nu när vi har barn. Därför försöker jag/vi göra sådant som underlättar vardagen och söndagen brukar vara en sådan dag då följande vecka förbereds. Det här betyder alltså att tvättkorgen är tom, huset är städat och maten är gjord förrän söndagen är över. Och nu har vi det fixat och kvällen har just börjat. På det sättet är det mycket roligare att inleda en ny vecka och en ny arbetsvecka. 

I mitt tycke rullar vardagen lättare då man är förberedd. För tänk vad skönt att få komma hem imorgon efter jobbet till ett rent hem och färdig mat. Det sparar tid och för min del betyder det mera tid med Liam. För kvällarna är väldigt korta när jag oftast kommer hem halv fem och Liam somnar senast halv åtta. 

Brukar ni underlätta vardagen på något sätt? 

Dagens lunch

Lunch åt en minimänniska.

Och lunch åt det större.

Jag älskar mat och jag älskar alla måltider, men morgonmål och lunch är nog höjdpunkterna på dagen. På söndagarna försöker vi laga bättre mat, för in i veckan hinner man inte alltid sätta tid på att laga mat. På söndagar försöker jag också förbereda vissa maträtter inför veckan, och idag har jag tänkt laga en stor sats köttbullar. Jag behöver inte ha med lunch till jobbet, eftersom jag får äta med mitt studiekort och betalar 2,60 för lunch med efterrätt - det är inte illa det.

Och det som underlättar är att Liam äter samma mat som vi. Eller idag fick han äta knackis när han var så vrålhungrig och orkade inte vänta på laxen. Men man blir ju hungrig efter en förmiddag i solen.

Skön dag

Alltså vilken underbar dag och härligt väder. Liam vaknade först kl. 9 imorse, han visste säkert att jag varit igår på 30 års fest och gått å sova senare än vanligt. Efter diverse morgonsysslor stack vi till Öjberget för att åka pulka. Och oj va Liam älskade att få åka pulka tillsammans med sambon. Årets första fräknar fick vi också välkomna.

Trots det fina vädret tog jag och Liam två timmars päikkäre. Så välbehövligt och skönt. Lite pizza, godis och en film krinar denna lördagen. Ikväll skall vi se på Hypnotisören - halva filmen har jag redan sett förra helgen. Men det avbröts senast av att Liam blev sjuk. Så ett nytt försök.

Att sakna

Jag var så ivrig imorse när jag hörde att Liam vaknade. Jag hade ju inte sett honom på två dagar. Att man kan sakna sin guldklimp så mycket. Vi kramades extra länge imorse. Det har ändå vari bra att jag har varit borta, för Liam och sambon har fått ha tumistid utan att jag kommer med mina önskemål (order). Haha, jag är ju en sådan person som vill att det skall göras på mitt sätt - speciellt när det gäller Liam. Vi kan väl dra fram kortet "mammor vet bäst" eller nått.

Studier och lite mer

Som ni kanske märkt har jag varit väldigt oaktiv med allt som gäller studier. Jag har haft varken ork, motivation eller energi att sätta ner mig för att studera. Det nya jobbet har tagit en stor del av min energi just för att jag fått en massa ny information. Efter jobbet har jag oftast somnat på soffan där kring kl. 20-21 och inte ens tänkt på studier och det som är ogjort.

Jag är så tudelad, på ett sätt vill jag ha bort studierna så fort som möjligt för att slippa den där känslan av att man alltid har något som man BORDE göra. Å andra sidan funderar jag att vart har jag bråttom? Jag har jobb och lediga freagar då jag kan skriva. Och jag funderar att är det värt att stressa för att bli så fort som möjligt färdig.

Just är jag där mittemellan - men det här året skall jag vara klar. Ifall det går snabbare så why not. Men att jag i januari tänkte jag skulle vara klar till sommarenr ju helt oförståerligt nu - men i januari hade jag bra flyt och jobbade ju inte då.

Det har jag i alla fall bestämt mig att min sista essä skall jag få färdig nu i helgen. Inga utvägar här inte. Wish me luck! Nu fortsätter skrivfabriken. Eller kanske efter lunch..

Klädfunderingar

När jag är hemma har jag nästan alltid liknande kläder på mig: svarta leggings, ursnygga aino tofflor och en lösare tröja. Då jag kommer hem från jobbet byter jag direkt till bekvämare kläder. Stackars sambon, han får lov att se mig och mina leggings dag in och dag ut.

När jag är utanför husets fyra väggar försöker jag se aningen anständigare ut. Bilden nedanför är ganska basic för mig; Dr Denim jeansleggings, Din sko pumps och en finare tröja (som den här gången var lånad av min snälla lillasyster). Inget häftigt men just så som jag vill ha det.

Dr Denim jeansleggings älskar jag, speciellt Kissie low waist. I Helsingfors köpte jag ett nytt par, svarta den här gången och jag är urnöjd. Dessa byxor gick jag ju med hela graviditeten, för dom är väldigt stretchiga.

Jag bryr mig inte så värst om märken, men när det gäller utomhuskläder går jag gärna i Haglöfs kläder. Men visst ifall jag skulle ha extra moneymoney skulle jag inte tacka nej till märkeskläder - men det jag försöker säga är att jag kan gå lycklig med kläder från de billiga kedjorna. Ifall ni funderade, hehe.

Nu har jag faktiskt slutat att enbart köpa kläder åt Liam efter att jag läste Olga Rönnbergs åsikt. Hon menar att man köper hellre kläder åt sina barn för att man själv inte är nöjd med sin kropp. Och det ligger nog en sanning i det, för man vill ju inte prova kläder när man är missnöjd. Nu menar jag ju inte att jag är supernöjd, men påväg mot rätt riktning i alla fall.

Äntligen?

Och nu sitter vi i tåget hem mot Vasa. Och surprise surprise är det lite motgångar när det gäller VR. Tåget är bytt från snabba pendolinon till ett gammalt skruttigt tåg som är en aningen långsammare. Nu har vi kommit till Böle, typ 5 min från Helsingfors och redan har vi stannat för att det är någo problem. Men tur har vi både mat och tid.

Dessa två dagar i Helsingfors har varit roliga, sköna och intensiva. Igår efter seminarierna strövade jag ENSAM på stan i två timmar utan brådska. Helt otroligt att bara få gå runtomkring och titta på storstadslivet. Senare träffade jag fina Johanna och hennes trevliga kompis. Alltid lika roligt att träffas och vi fick smida lite planer inför sommaren. Kvällen avslutades med indiskt mat med jobbgänget. Slutligen fick man kasta sig i hotellsängen.

Den här torsdagen inleddes med en väldigt god hotellfrukost. Och vet ni vad, det fanns gröt, grynost och saftsoppa. Det som jag äter varje morgon. Och kunde inte motstå de nu heller - alltid lika gott. Seminarier har vi idag också varit på å efter det blev det igen en stadsrunda. Nu ska det bli skönt att få komma hem till familjen.

Påväg

Är på Pendolinotåget mot Helsingfors just nu. Trots väckning kl. 4.55 är jag pigg, kanske för att jag ivrig över de kommande dagarna. Vi är alltså påväg med jobbet på Sosiaalialan asiantuntijapäivät och stannar där tills imorgonkväll. Och som jag längtat efter hotellsäng och hotellfrukost. Ah!

Att bli duktig

I och med att Liam började i dagis för en månad sedan så har han blivit plötsligt så duktig och en stor pojke, fastän han är ju ändå så liten. Vi tror att Liam försöker härma de andra barnen i dagis och försöker göra likadant som de. Klart har ju Liams ålder också med detta att göra, men en stor del kommer nog från dagis. 

Något som är väldigt tacksamt är att han numera kan stundvis leka en god stund för sig själva. Speciellt om han hittar en bortglömd leksak eller något annat intressant som fjärrkontroll, blöjpaket, mina smycken.. Det som jag tycker är väldigt bra att Liam har blivit en plockare. Hahaha, så som sin mor. Han älskar att få plocka duplon tillbaka i sin låda och han skulle kunna göra det hur länge som helst. Nu har han också börjat kasta saker, han kastar leksaker i leklådan - och en mindre trevlig sak är att han hiffat att hunden gillar när man kastar mat åt honom. Så nu har Liam börjat ta små bitar från sin mat som han sedan turvist fäller på golvet.

Liam har också börjat prata en massa. Ibland har han riktigt "puheripuli", t.ex igårkväll när jag var ute med honom. Han bara babblade och babblade - tyvärr förstod jag inte riktigt, men mycket hade han att berätta. Ord som han kan säga är pupu (kaninen), mamma, pappa, Alba. Och han förstår en del andra ord. Han gillar att peka på allt möjligt och man märker tydligt att han försöker faktiskt kommunicera med oss. 

Tänk de, visst är ett barns utveckling så häftigt.

Hittat hem

Igårkväll kom jag och Liam hem efter en skön helg trots Liams magbobba. Tydligen är det något från dagiset när en annan pojke haft likadana symptom som vår plutt. Liam fick vara hemma idag fastän han var nog helt frisk, men bättre att stanna hemma och inte smitta andra barn.

Jag har jobbat idag efter 10 timmars nattsömn! Jag somnade halv nie igår så jag har haft lite mer energi idag än vanligt. Ni vet orkat byka, hängt ute med Liam, veckohandlat och lagat kvällsbit. Senaste veckorna har jag haft dåligt med energi på kvällarna, eller efter kl. 19:30 då Liam senast snarkar. Jag har slängt mig på soffan och oftast somnat efter en halv timme. Senare surat när sambon väckt mig ett x antal ggr för att försöka påminna mig om att det är mycket skönare att sova i sängen. Jag tror jag har världens sämsta "morgonhumör" - alltså om någon väcker mig ifall jag bara sovit en stund typ halv timme.

Nu är jag ju ännu vaken, wow. Och den tidigare tröttheten skyller jag på all ny information som försöker ta plats i min överbelastade hjärna. Nytt jobb och nya utmaningar gör min själ glad men min kropp trött. Godnatt från flummaren.

Att se det positiva

Jag skulle kunna sätta all min energi på att klaga på gårdagens kaos bilfärd till Kokkola. Kort sagt så spydde Liam ner sig två gånger och jag var ensam med honom. Men jag orkar inte sätta tid på att klaga. Jag har bättre för mig.

Som igårkväll fick jag spendera fyra timmar med sju av mina bästa vänner. Vårt gäng som hållits ihop sedan högstadiet/gymnasiet. Jag är så otroligt tacksamma över att vi har varandra. Jag vet inte när senast jag skulle ha skrattat så mycket som igår. Allvar blandat med skämt - det är vi det! Perfekt fredagskväll trots lite trubbel på vägen.

Study study hard

Jag låtsas vara aktiv studerande idag, men jag har faktiskt fått en del gjort idag. Och två timmar har jag ännu på att skriva så tangentbordet glöder. Jag är bara lite för ivrig för att kunna koncentrera mig på skolarbeten. Jo, det är så att ikväll skall jag äntligen få hänga med mina favorittjejer. Vi är alla samlade för en gångs skull och denna gång utan barn, män, katt och hund. Haha, men det skall bli så kul. Så ikväll åker jag och Liam till Kokkola där vi stannar hela helgen. Sol har vi beställt till hela helgen.

Jaa men jag skulle ju fortsätta skriva.

1 års rådgivning

Imorse stack vi hela familjen till rådgivningen. Det kändes så länge sedan som vi var där sist, men det var ju faktiskt i slutet av oktober som vi senast var där.

Liam hade igen vuxit en del på längden. Som 1 år och 4 dagar gammal är han 81,7 cm lång och 10,4 kg lätt. En lång kille som följt samma växtkurva sedan han var 4 månader. Vikten är fortfarande i nedre kanten (-10 på deras skala) men hållits ändå bra fastän han är livlig.

Vi valde att ta alla tre vacciner på en och samma gång. Vi tyckte det är bättre att få dem undan nu. Liam var klart lessen men snabbt var han sig själv igen. Men feber behöver inte komma och hälsa på oss.

Liam fick sitt första klistermärke idag och ni kan säkert tänka er hur glad och brydd han var i det. Haha.

En torsdagskväll

Kom hem halv fem, lagade korvsås och potatis (sambon brukar nästan alltid ha färdigt lagat mat men jag hade lovat kovka idag) och sen veckostädning tillsammans med Liam. Klockan sju var vi färdigt med det så jag och Liam tog en tur till gallerian här nära oss. Perfekt då de flesta butikerna är upp till åtta och det är alltid så lugnt och skönt där. Liam var trött men han såg med stora ögon runtomkring sig. Han blev överlycklig över sina nya solbrillor och ville bara ha dem på sig hela tiden, haha. Shoppingsaldot var nya kläder åt Liam och en tröja åt mig. Liam gick och sova lite senare än vanligt så han sov typ redan när jag satt honom i sängen. Imorgonbitti är det rådgivningsbesök. Nu somnar jag, hej.

AW

Idag efter jobbdagen styrde jag kosan mot centrum för att afterworka tillsammans med bästa Pisa. Vi satt på 1r+kök i ett par timmar och njöt av supergod getostsallad (som skulle ha fått vara en liite större portion) i perfekt sällskap (för min del då, jag vet int riktigt ifall det var givande att hänga med en gäspande Linda). Och igen fick vi konstatera att likasinnade tänker lika. Mera AW åt det finska folket.

Lite trött i ögat

Förra natten var ett enda skrikkalas. Liam var vaken i två etapper och bara grät. Han blev inte ens nöjd fastän man tog upp honom från sängen, men blev ännu värre när vi försökte sätta honom tillbaka i sängen. Kanske är det fortfarande öroninflammation på g. Hur som helst får jag tacka sambon som var största delen uppe med Liam. Men trött var jag minsann när väckarklockan ringde och fastklistrad i mig var ett stycke Liam. Det gick nog bättre att vaka när man var hemma om dagarna, annat är det nu när man skall jobba dagen lång. Gäsp, men jag överlevde och ligger nu på soffan och njuter. Sambon passade på att fira kvinnodagen på förhand så han hade köpt mitt favoritgodis och Cosmo. Perfekt som avslut på denna dag.

Bus

Igårkväll var Liam så trött efter dagens kalasande. Så efter att vi firat färdigt slängde Liam sig på soffan och busade med gardinen och pupun. Så kan man också avsluta sin dag. Han somnade som en liten gris efter kl. 19, och vi var också ganska trött med sambon efter alla förberedelser. 

Nu är det ny vecka och nya tag. På alla fronter. 

Grattis Liam!

Grattis världens underbaraste och roliigaste Liam Eliel. Du har det bästa som hänt oss och du förgyller vår vardag med ditt glada humör och dina roliga bus. 

Du är inte längre en minibebis utan du har blivit en minipojke som förstår redan så mycket. Jag kan inte förstå att en sån minimänniska som du kan vara så finurlig.

Tänk att det var ett år sedan som DU föddes. Helt klart det bästa året!

Förra året

Det här är taget ett år sedan och det är just före vi begav oss mot sjukhuset. Så konstigt och verkligt att vi skulle faktiskt få hålla i vårt barn inom några timmar. Obeskrivlig känsla att inte veta vad komma skall. Fortfarande lika ofattbart.

Här kan ni läsa förlossningsberättelsen om det finns intresserade. Jag läste just igenom det och vilka fina minnen dyker upp. 

1-års kalas

Idag har vi firat Liam hela dagen lång tillsammans med våra fina familjer. Vi var sammanlagt 15 vuxna och 3 barn, men vi rymdes riktigt bra alla i vår trea. Det var så roligt att samlas allihopa och skratta åt vår busiga Liam. 

Liam fick massor av fina presenter och nu har han minsann påfyllning av klädskåpet och mera innehåll i duplolådan. Som vanligt var han mera intresserad av paketsnören och ballongerna, men det är just så som det skall vara då. 

Det salta som vi bjöd på var köpta coktailpiroger, som serverades med äggsmör. Laxbroccolipajen hade jag inte lagat tidigare men det var riktigt gott. Receptet hittar du här. Och min och gästerna favorit som fungerar alltid är tacopajen. Recept here you go. Min fina kompis Pia bjöd mig en gång på tacopaj, och den är bara för god. 

Och sedan till det söta. Marsipantårta med två olika fyllningar: jordgubbsskum och vanilj-mascarpone. Marsipanen färgade vi med turkos pastellfärg och sambon får ta äran för dekorationen. Recepten på tårtbottnet och -fyllningarna tog jag från Kinuskikissas bakbok. Världens lättaste (och godaste) muffins finns också här. Annat som vi bjöd på var en ostkaka som jag dekorerade med granatäpplen (här igen inspirerad av min kompis Pia, tack hehe). Och barnens favorit är ju dekorerade marshmallows. 

Liam fick nöja sig med majsbågar, muminkex och några skedar av tårtan, men han var hur nöjd som helst. Jag hade glömt att lära Liam blåsa så vi fick agera som hjälp. Ett fint kalas tillsammans med fina människor. Tack tack tack!

Så kan man också göra

När vi vårstädade igår så hitta vi Liams gåstol, som inte har varit i använding på en dryg månad. Liam tyckte ändå att den var kul fastän stolen var ihopfälld. Så idag har han krypit in i stolen för att sitta och tuta en stund för att sedan krypa ur den och så krypa tillbaka. Och så har han fortsatt en god stund - perfekt för mig när jag hållt på att baka. 

Bara äggsmör kvar att tillreda, heja heja. 

Förberedelser

Igår var det fredag vilket brukar vanligen betyda studiedag för mig. Liam var fortfarande krasslig så jag  valde att stanna hemma för att storstäda inför våren och söndagens ett års kalas. Så vi städade jag och Liam, och han nöjde sig glatt att få torka damm och skura med borsten. (Ni ser väl att gör allt för att undvika göra skolarbeten).

Idag har jag då stått i köket sedan imorse och jag tycker det är faktiskt riktigt kul att ställa till kalas. Speciellt då man har tid och känner en lugn inför det kommande, haha. Idag har jag gjort tårtbotten, två olika tårtfyllningar och fyllt färdigt kakan. En sats muffins och en ostkaka har jag också hunnit med. Kvar på listan är en saltpaj, en till sats muffins och äggsmör. Ikväll skall jag duka färdigt.

Imorgon skall jag städa det sista (jag älskar hundhår..) och blåsa ballonger. En till saltpaj skall göras och tårtan skall dekoreras, men det får sambon sköta om. Dekorera ostkakan och muffins skall jag också försöka komma ihåg att göra. 

Och för er som undra, jo jag har en lista på det som skall göras. På det sätt undviker jag stress.

En av de bästa bakböckerna.

Blog award(s)

Jag har fått en del blog awards, så nu skall jag ta och svara på dem. Så tack Elin, Lotta och Camomilla. Man skall alltså svara på fem frågar som man fått. Sedan skicka vidare 5 nya frågor.

Vad är historien till ditt namn? (varför valde dina föräldrar just DET namnet) Alltså jag vet faktiskt inte varför de valde Linda som namn, men jag tror jag skulle ha hett Tim ifall jag skulle ha varit en pojke. Men kanske min mamma kan svara på de här frågan, hehe.

Vad är ditt allra tidigaste minne från din barndom? En svår fråga, men kanske när min syster och hennes kompis slängde ner katten från balkongen rakt i min barnvagn. Jag var inte i vagnen..

Vad skulle du ta med dig till en öde ö och varför? En teleportmaskin så att jag skulle slippa bort från ön. Jag skulle aldrig klara av något sånt där.

Vart skulle du allra helst vilja resa? För mig duger sol, strand och en hotell med all inclusive. Men om jag måste välja så Australien, dit skulle jag gärna resa en gång till.

Vad är du rädd för? Mörker. Tack vare alla skräckfilmer vi titta på i högstadiet.

Vem ser du upp till/är din förebild och varför? Oj, svår fråga. Jag ser upp till människor som lever livet och njuter av livet. Ser inte upp till någon specifik.

Vad är du mest stolt över ditt liv? Liam.

Hur tror du att dina vänner/bekanta skulle beskriva dig? Haha, jag vill inte veta, men typ att jag är glad och lite rolig. Och så klart världens bästa, hehe.

Ångrar du något i ditt liv? Nope, eller jo, har gjort det tidigare. Men jag har slutat sätta energi på sådant.

Vad tycker du själv att du är bra på? Jag tycker jag är bra på att organisera saker och ting. Kanske för bra ibland..

Vad är ditt favoritprogram som sänds på teve nu? Jutta ja puolenvuoden superdietti

Favoritprylen i ditt hem? Vår dammsugare och Imac.

Vilka webbsidor besöker du dagligen? mejl, facebook och olika bloggar.

När skrattade du riktigt hjärtligt senast och varför? Du vet, så att du nästan kissade på dig? Alltid när jag träffar mina bästa kompisar får jag skratta hjärtligt. Och Liam är också väldigt bra på att få mig att skratta, speciellt när han är så lustig och busig.

Ditt favorituttryck? Det löser sig alltid.

Nu har jag inte tid att hitta på frågor, så det får bli en annan gång. Tack för mig.