Mina åsikter kring att stanna hemma med Liam har ändrats med tiden. Före jag blev gravid och under graviditeten var jag av den åsikten att jag skulle stanna hemma tills barnet är 1 år. Jag berättade åt andra att jag är en person som tycker om att arbeta, och jag kunde inte se mig som en hemmamamma. Nå, Liam föddes och de första tre månaderna av hans liv ville jag stanna hemma för eevigt. Då sade jag åt andra att jag kan inte alls tänka mig att jobba nu när vi har barn. Nä, jag skulle helt klart stanna hemma så länge ekonomin gav tillåtelse.
Och så kom den dagen då känslan av att få börja jobba igen kändes helt okej. Nu är jag i det skedet att jag vill faktiskt börja jobba fr.om mars då Liam är ett år. Visst spelar de intressanta jobbet, som jag skulle så gärna vilja få, sin roll i det hela. Att jag vill börja jobba. Och det att jag var sjukledig under hela graviditeten inverkar ju också, för snart har jag varit hemma i 1,5 år. Och det känns. Det känns som om jag varit urlänge borta från arbetslivet.
Nu är det här absolut inget mot mammor, som väljer att stanna hemma med sina barn. Jag har några fina vänner som har gjort det, och jag tycker det är b-e-u-n-d-r-a-n-s-v-ä-r-t - eftersom jag vet att jag skulle inte klara av det. Jag måste få jobba, så är det bara. Jag vill vara Linda ibland, och få använda min hjärna (nu menar jag ju inte att man har hjärnkapacitet noll om man är hemma med sitt barn, så ni behöver inte haka upp er på det här..). Jag älskar att vara hemma med Liam, och jag vet att det kommer att bli tufft den dagen då jag börjar jobba och Liam börjar på dagis. Men det är ju klart. Nu är det bara att mentalt förbereda sig - men jag är så ivrig.
Det finns så klart olika åsikter om det här. Vi är alla olika, och tänk va skönt att man kan tycka olika. För ni måste ju medge att det skulle bli ganska så jobbigt om alla mammor(pappor för den delen) skulle börja arbeta när barnet är 9 månader - då skulle dagisarna först vara fulla.
Så lät mig höra, vad tycker ni om detta? berätta berätta..
Edit 21.10. Och så glömde jag ju att skriva, att det finns ju alltid fall där man kan inte att välja, utan man är tvungen att börja jobba så tidigt som möjligt.
Edit 21.10. Och så glömde jag ju att skriva, att det finns ju alltid fall där man kan inte att välja, utan man är tvungen att börja jobba så tidigt som möjligt.
Med Filippa ville jag inte alls börja jobba, men började eftersom jag fick en sån fantastisk chans! Den här gången tror jag faktiskt jag kommer vilja börja jobba, där då Freja är ett. Även om jag samtidigt kommer ha grym ångest, men jag tycker precis som dej väldigt mycket om att jobba och få utvecklas..
SvaraRaderaÅngest kommer man säkert att ha, men de e säkert helt förståerligt. Och ifall man får en fantastisk chans kan man ju inte bara tacka nej ;)
Radera
SvaraRaderaFör oss är det ännu lite öppet gällande när jag ska börja jobba men troligen blir det inkommande höst. Då är Agnes drygt 1,5 år. Jag har hela tiden känt att jag vill att hon ska kunna gå och kunna uttrycka sig någålunda ok, kunna göra sig förstådd.
Sen har jag nog längtat tillbaka till arbetslivet i flera omgångar, speciellt gjorde jag det då A var riktigt liten. Nu trivs jag hemma bättre än någonsin tidigare och känner att det är helt okej att jobbet får vänta ett tag till- även om jag nog saknar det ibland.
Jag håller tummarna för att du får ditt drömjobb! :)
Fast jag vill ännu klargöra att det inte är min åsikt att alla borde göra så här som vi utan min åsikt är att alla måste fundera och känna efter själv och på basen av det göra ett beslut som passar sin egen familj och situation bäst. Det må sen innebära att barnet börjar dagis vid 9 månader eller 3 år. Det finns nog ingen universal lösning.
RaderaTack för tummarna :) Och så är det, allting är individuellt och en sak kan passa en familj medan inte alls en annan. Så är det ju med allt :)
RaderaFör tillfälle när Mette är 6mån så har jag ingen längtan tillbaka till jobbet. Har inget jobb att återvända till, men vet vart jag sku vila när det blir dags att börja jobba igen. Sku jag nu erbjudas möjligheten att få börja jobba där jag vill, så kan det hända att jag sku återvända när Mette sku vara lite över ett år. Men nu för tillfället kännes det att jag är hemma så länge det är möjligt.
SvaraRaderaOch då ska du vara hemma så länge ni har möjligt och njuta :) för nog hinner man ju arbeta :)
RaderaFöre vi fick Emma sa ja att ja e hemma tills hon e tre. Pungt slut me de. Men ja tyckte de va skönt att börja jobba då ja börja igen. Emma va då 1,5år. Ja börja vara trött på vardagen som vi hade. Å så trivs ja me mitt arbete. Kan låta konstit att bli trött på att sköta sitt eget barn å trivas me att sköta andras barn, men så kändes de. Nu tycker ja de e rolit att vara hemma igen efter att ha fått vara ute i arbetslivet en stund mellan ledigheterna. Har å fundera på när ja sku kuna tänka mej att fara tibaka i arbete å tidigast tor ja de blir då lillisen blivi 1,8 å en ny termin börjar, vill int börja mitt i en termin, varken fö min egen, egnas eller dagisbarnens skull.
SvaraRaderaGör som de känns bäst fö dej/er. De finns folk som har åsikter hu man än gör.
Jodå, I feel you! Om man har ett arbete man trivs med, så är det ju inte så konstigt att vila jobba :) Och lycka till nu med allt :D kram
Radera