Ett livstecken

Hej hej hej!  Vi lever nog här fastän det står väldigt stilla på bloggfronten.

Men stilla står det inte i det vanliga livet. Nej, inte alls. För tillfället njuter

vi av att ha sambon hemma på sportlov, vilket är så välbehövligt att jag kan 

inte uttrycka det i ord. Liam är också glad över att det är för en gångs skull

pappa som hämtar honom till och från dagis. 

Något nytt hemma hos oss, är också att jag har idag haft min första jobbdag 

på mitt nya jobb. Det är väldigt tudelat eftersom det redan hittills varit tungt

med graduskrivandet och allt annat som hör livet till. Och nu ännu att sätta till

ett krävande heltidsjobb är ju kanske inte det smartaste. Men men, jag gillar att

få jobba - jag är gjord för att jobba och känner vardagen mera meningsfullt att 

jobba än att sitta hemma och studera. 

Imorgon får vi vakna med en två-åring i huset. Jag kan inte fatta att vår baby, 

Liam Eliel, blir två år imorgon. Kan inte förstå att tiden går så snabbt. Inte 

ännu heller. Vår lilla busunge! 

Ps. Jag tycker synd om er alla som dagligen orkar kika in här. Jag skall försöka

förbättra mig. För jag gillar ju faktiskt att blogga. Men så länge som det är trögt 

här på min blogg, tycker jag att ni skall ta en titt på en så fin och rolig blogg:

Nadias blogg. Äntligen har hon börjat skriva blogg igen!